#TEAM FARMER LIPS - BLOGGEN 

 

 

FELFRITT X FLER!

 

 

Nu är jag igång "på riktigt" och har hunnit med både tävling hos Jump Club och Piia-träning. Det är så himla kul att rida ordentligt igen och hästarna presterar toppenfint!

Jag och Ivory var väldigt nära att knycka ett vinsttäcke hos Jump Club men vi fick se oss slagna av sista ekipaget...

Dock hoppade vi hem placeringar i alla våra starter så det var väldigt roligt!

Spiderman fick ett pass hos Piia och även han visade upp väldigt trevlig hoppning.

Nu firar vi midsommar med lite konditionsträning och förbereder oss för meeting i Kumla.

 

PATIENCE IS BITTER BUT IT´S FRUIT IS SWEET

 

  

Den 3/6-17 fick jag äntligen dra på mig de vita tävlingsbyxorna igen efter tio månader rehab. Total lycka!!!

 

Tillbaka på tävlingsbanorna igen och axeln fungerar utmärkt. Jag red en 110-klass med IVORY hos Märsta Rk  för att stämma av känsla och timing. Allt kändes busenkelt och jag kände mig inte ett dugg ringrostig. Antar att erfarenheten bidrog och timmarna i sadeln hjälper till.

IVORY var överlycklig över att vara igång igen och vår lycka syns rätt bra i bilden ovan!

Felfritt facit och nu är vi redo för sommarens utmaningar och även kommande rundor för våra övriga hästar.

 

FINT OCH FELFRITT! 

 

  

 

Vi körde igång säsongen "på riktigt" i Märsta och deras fina ridhus. HAMPUS fick äran att sitta bakom tyglarna på vårSPIDERMAN CRUZ. Killar kan! Fel

 

 

 

IT AIN´T OVER UNTIL THE FAT LADY SINGS...

 

   Snygg-Spagge steker i vårsolen (okej, det blåste isvindar från ishavet intill och folks maxtid inne på banan var 21 min/ekipage=mina lår dog kölddöden...)

  

Hampe firar felfritt med pirra på snyggaste matbordet från RS Mustang, såklart!

 

Long story short. Vintern är idag officiellt över i och med vårdagjämningen. Idag har jag inte heller ridit på ett halvt år och två veckor... Min värsta mardröm besannades och axeln, som "absolut skulle läka ihop av träning" fick slutligen 10 skruvar och en långplatta inopererade i början av februari. I 5 mån gick jag alltså runt med en bruten axel tills jag slutligen hade turen att få komma till världens bästa ortoped; Erika Arverud, på Danderyds sjukhus. Dig är jag oerhört tacksam! TACK!

Show must go on.

Hästarna har fått välbehövlig service hos Chris på ScandinavianEquine Clinic. Räknar med att skjuta från höften vid come-backen!;) 

Ruljansen sköts av godaste vännerna och love of my life. Mitt djupaste tack till er också, GUNILLA, HAMPE, MALIN ochJOHAN.

Axeln sitter ihop, hästarna har travat upp UA, första tussilagon har skådats och SPIDERMAN showade runt felfritt i helgen. Nu kör vi, 2017!!!

 

 

 

RIDABSTINENS!!!

 

10 veckor har nu förflutit sedan jag sist satt i sadeln. En tuff period med mycket smärta/obehag i axel, nacke och rygg men också en mental prövning som ryttare/aktiv i hästbranschen. Mina nyckelbensfrakturer verkar vara av typen sk "no-union" och efter 6 veckors konvalescens så visade ny röntgen att ingen läkning hade skett...

Jag är van att hålla ett högt tempo med mycket fysiskt jobb och planering för att hinna med min vardag och träningen av alla våra hästar och det är något jag verkligen saknar! 

Hästarna hålls igång och stallet sköts som det ska tack vare trogna insatser från mina vänner. Ett varmt TACK till alla er som på något sätt hjälper oss med allt runt hästarna och gården. Ni är oumbärliga!

 

 

JENS FREDRICSON-KURS, SÅLD HÄST OCH ... BRUTET NYCKELBEN!!!

Foto: Jenny Mattsson

Äntligen kom JENS FREDRICSON tillbaka till oss hoppryttare i Norrtälje för en helgkurs. Det är minsann inte illa att på hemmaplan få chansen att rida för en ryttare/tränare av hans kaliber! Jag passade på att ta med två hästar; EBONY NY och IVORY för att få Jens ögon på oss. Mycket handlade om markarbetet och vi fick en rejäl genomkörare med fokus på trimjobbet! Nyttigt men svettigt. Dag 2 hoppade vi bana och det var härligt att få bra feed back av Jens. Fint med lovord och löften om framtiden från en person som Jens!

Lite annat  har också hänt...

ARMANI e Aerline H, som jag utbildat åt familjen BOGHAMMAR, är nu såld och har flyttat till sina nya ägare på Djurgården. En duktig young rider kommer nu få ha all glädje av denna fantastiska häst! GRATTIS!

Dessvärre har jag själv lyckats skada mig (promenerade med en häst som blev skrämd) och läker nu ihop mitt brutna nyckelben... Hästarna motioneras av duktiga, utvalda vänner. 

 

 

VÄLKOMMEN, LASTBILSKÖRKORT!!!

Äntligen så kan jag ta vår hästlastbil "Ing-marie" (Scania) och susa iväg på spännande hästäventyr!!!

18 augusti, kl 8:15. körde jag slutligen upp för C-kort (tung lastbil). Teorin satte jag på första försöket redan i februari och nu under sommaren så körde jag några lektioner. Visste redan på vägen till Gillinge att jag skulle "sätta den"! Kände mig lugn, säker på min sak och väldigt målinriktad. Hade förberett mig på "det värsta" i funktionsbeskrivningen som ju är invävd i säkerhetskontrollen och därför höll jag mitt fokus när (självklart) den mycket svåra frågan om bärighetsklasser dök upp som den, för mig, utvalda frågan. Nemas problemas! Körningen gick även den fint och jag tror att jag lyckades visa samtliga moment i protokollet under min körning. C-kortet är därmed mitt och nu kan jag på allvar börja titta mig om efter fler långväga tävlingar då jag har löst bekymret med att transportera alla våra hästar samt boende på tävlingsplats. UNDERBART!!!

 

SUNDBYHOLM SUMMER GAMES

Första veckan av augusti tillbringade vi i Eskilstuna på travbanan, Sundbyholm. IVORY och EBONY NY startade en del 130-klasser vardera och till vår hjälp hade vi KAJSA som groomade fantastiskt fint dessa långa dagar. TACK, KAJSA!

EBONY NY började sitt meeting med ett litet pet i nationell 130 klass (jag red för hårt framåt) men visade utmärkt hoppning. Sedan hoppade hon återigen en fin 130 och fick därmed sin första 130-placering. Yes! IVORY och jag red kvalet till Bronsdivisionen (130-klass) och bland 125 tuffa konkurrenter så var vi ett av finalekipagen (så vi fick stanna till söndagens final). I finalen började det fint, sedan gjorde jag en klantmiss och tappade lite koll på vår Cardento-racer så tempot skruvades upp varpå bommarna rök... Dessutom gick martingalen av så den lilla kontroll jag eventuellt haft försvann helt... 

På't igen bara!

 

SPORTRIDERS - NY FAVORITTÄVLING!

Sommarens tävlingsturné fortsätter och förra helgen åkte jag med syskonen EBONY NY och IVORY till nya "snackisen" bland många hoppryttare; Sportriders i Enköping. En anläggning som levde upp till förväntningarna med fint underlag på samtliga banor, fri framhoppning i ett varv, fräsch och varierande hinderpark mm.

Jag passade på att debutera EBONY NY i 130-klass eftersom förutsättningarna var så fina och hon visade på mycket fin hoppning på denna nya höjd. IVORY hoppade en 130-klass, gjorde det fint, men vi fick lite problem med trekombinationen där det har en tendens att gå lite fort emellanåt.

 

RUNHOPPET 2016

  

I år red jag återigen "Runhoppet" på gamla hemmaklubben; Vallentuna Ridklubb. En make-over av ridbanan hade gjorts och underlaget var väl inte direkt anpassat för hopptävling. Djupt, tungt med en känsla av att hästarna "fastnade"i varje galoppsprång. Vår EBONY NY hoppade väldigt fina, spänstiga språng på framhoppningen men på banan trivdes hon inte alls och bommarna föll i varje språng... Jag bestämde mig för att stryka henne från övriga starter då förutsättningarna var som de var.

Dag 2 åkte jag endast dit med IVORY (som inte är speciellt underlagskänslig) och hoppade en 130-klass. Jag red på tok för fort (ville för mycket), hade troligtvis en vinnartid inom räckhåll, och slarvade bort en topplacering genom min forcerade ridning...

 

SOMMARKVÄLL PÅ GRÖNA BANAN

 

Jag fick chansen att träna för A-tränaren HELENA PERSSON inne på Ryttarstadion och med mig tog jag systrarna EBONY NY och IVORY. Ett perfekt tillfälle att få träna på gräs och prova lite broddning och en möjlighet att pröva hästarna på en spektakulär utomhusarena. Hästarna hoppade MYCKET fint och ridbarheten på den enorma, sluttande gröna banan fungerade perfekt. En utmärkt avstämning gällande träningen av våra hästar!

 

MÄRSTA EQUESTRIAN GAMES 2016

  

EBONY NY färdigkvalad till 130 klass                                            IVORY, återigen fina 130-rundor. Blir det snart 140-klasser igen?

 

Första sommarhelgen i juni red jag Märstas fina tävling med syskonen EBONY NY och IVORY. De bjöd på fina språng i  skön sommarvärme och  vår EBONY NY satte andra nollan i 120 så nu kan vi fortsätta karriären in i medelsvåra klasser vilket blir otroligt kul! Därmed har jag lyckats ta ännu en häst från "tillverkning";) till (minst) msv-hoppning. Skönt för egot och roligt när hårt arbete lönar sig! IVORY fortsätter hoppa kanon; snart några pinnhål högre...

IIIIIISKALLT OCH FELFRITT!!!

Det är verkligen perfekt när en del av flocken tävlade mitt i veckan så att man därmed hinner starta övriga hästar på helgen. På söndagen, mitt i i (o)sköna maj åkte jag och TESSAN med familjen BOGHAMMARS fine NALLE PUH e Tornsech för att hoppa två rundor på Fornboda Equestrian. Ett utmärkt tillfälle att pröva vingarna på bortaplan och NALLE PUH visade upp stor mognad, skötte sig exemplariskt och hoppade två fina, felfria rundor bla med överbyggd, svart vattenmatta med levande vatten! Återigen hade jag en grymt bra ridkänsla; denna gång i EQUIPES Expression (Linnea) som var skön, gav mig fint stöd och balans samt en bra position i sadeln.

 

TISDAGSTÄVLING!

Spiderman Cruz gör sig redo för större språng... Framknäna når över hinderstöden...

Ebony NY med sitt typiska "fighting face";) En dam med humör, attityd och tryck i sprången! Här, på väg mot felfri 120-klass.

 

Som tävlingsryttare med många hästar i olika klasser och tävlingar i princip alla helger så är det otroligt skönt att få rida en bra tävling på "hemmaplan" och dessutom på en tisdag! På Rådmansö, hos MW Collection, anordnades det även detta år en tisdagstävling med två 120-klasser och en 130-klass. Perfekt för våra yngre hästar EBONY NY, SPIDERMAN CRUZ och även ringräven IVORY. Johan byggde banorna och det var återigen väldigt, väldigt skönt att få rida banor designade av en A-banbyggare:). Samtliga hästar hoppade fina rundor och min ridning känns stabil och jämn. Jag är oerhört nöjd med de EQUIPE-sadlar som jag nu rider i då jag ju jobbar med Team Equipe/Sadelpartner och nu kan hjälpa andra ryttare med att hitta rätt i sadeldjungeln.

 

 

VALBORG I (TÄVLINGS)ELDEN!;)

Vi firade Valborg hos grannen Rådmansö RF. Solen tittade fram denna utomhuspremiär och hästarna fick dagen till ära hoppa med EQUIPE-sadlarna i och med att jag nu representerar Team Equipe. Det var väldigt roligt att tävlingsrida i dessa sadlar och jag fick en helt ny upplevelse av hur viktig en sadel är för prestationen hos häst och ryttare! Våra hästar kunde nu använda kropparna på det mest optimala sättet och jag själv satt i perfekt position, Jag är väldigt förtjust i Equipes EK 26 med carbon-bom där jag fick känslan av att hitta distanserna långt, långt innan hinder. (Kolla också in hur vår IVORY e Cardento showar loss i sprången ovan:) ) 

Alla hästarna hoppade mycket fina rundor och dessutom byggde husse banorna (A-banbyggare) vilket gjorde banorna rytmiska, korrekta och väldesignade.  TACK till alla som på något sätt hjälpte mig till fina prestationer!

 

FELFRITT I REPRIS!;)

Nu är vi igång på allvar igen och det är hästar som tränas och tävlas om vartannat. För andra helgen i rad åkte vi till Jälla med mina utbildningshästar; ARMANI och NALLE PUH, uppf/ägare fam Boghammar. Denna gång var hela atmosfären "lugnare" på anläggningen och det var skönt med färre starter. Jag har också turen att få suverän hjälp av mina vänner TESSAN JIDSTRAND och HAMPUS ADOLFSSON så det var riktigt kul att återigen kliva upp i ottan och köra långt samt jobba hårt. I team blir allt slit lättare och man sporrar varandra att jobba på i högt tempo! Dessutom skadar det inte att ha flera extra händer i jobbet runt hästarna. NALLE PUH hoppade sina första rundor på "riktig"tävling och klarade av hela situationen på ett fint sätt. Dagen, för hans del, handlade mest om att "se och lära". ARMANI har startat en del under 2015 så han visade nu att han vet vad det hela handlar om och levererade två stadiga, felfria rundor. Kul att få visa upp vinterns jobb som verkar ge stabila resultat!

 

FELFRITT FACIT OCH SEGERKYSS;)!

Andra helgen i april bjöd BJÖRKLINGE RF upp till hoppmeeting på Jälla gymnasiums anläggning i Uppsala. Vi passade på att säsongsstarta ett par av våra unga hästar; EBONY NY och SPIDERMAN CRUZ som inte varit på tävling på ofattbara nio respektive fjorton (!) månader... Det var UNDERBART att få komma ut i tävlingsluften igen med våra uppfödningar som visade att de nu verkligen börjar göra sig gällande på banorna med spänstig hoppning, runda språng genom kroppen, ridbarhet och "fighting spirit".

Björklinge var generellt rörigt med mycket folk, hästar, hundar, barnvagnar "huller om buller". Bara att ta sig in på framridningen var en konst där man skulle kryssa mellan trailers som stod trångt parkerade och där en person tyckte att det var lämpligt att placera sig själv och sina två hundar... Det var väldigt skönt att få komma in på banan och både EBONY NY och SPIDERMAN CRUZ tyckte likadant då de bjöd på fin hoppning och två felfria rundor!

 

SAME SAME BUT DIFFERENT...

Inledde april med tävling hos Södertälje RK. De var värdar för elitseriens första omgång och eftersom jag inte rider för en klubb som har lag så fick det bli en runda i en av förklasserna till eliten. Kan sakna lagseriens spännande upplägg och den tiden då vi från Vallentuna RK sopade banan med riktiga ringrävar. En av omgångarna vann vi t ex med 12 sekunders marginal i omhoppningen... (skryt, skryt) Då var det åka av och vi hade mycket roligt ihop! Tränade hårt tillsammans och eftersom vi allesammans var/är riktiga vinnarskallar så triggade vi såklart varandra till att prestera fort och felfritt. (Det kanske får bli en klubb med lag nästa år för nu lockar ju möjligheten att få rida final i Falsterbo...) 

Tog i alla fall med vår IVORY till Södertälje och blev inte så glad över de relaterade linjerna när jag gick banan. "Mellandistanser" överallt och jag förstod att jag skulle får jobba rejält på vissa ställen. (Ni förstår mig som någonsin ridit en Cardento. De har som två växlar; en på lite tomgång och en rejäl överväxel).

Det blev som jag misstänkte. En inledningsvis fin runda som dock gick i stöpet när det var dags för mellanlägena (Vad rider man på 19 m?). Hackigt och besvärligt; gas och broms om vartannat och det kändes som om jag red en vild irländsk c-ponny... Blir en del att reparera nu. Låter som bortförklaringar men det kändes trösterikt att höra att några av Sveriges främsta hoppryttare också hade synpunkter.

Två dagar tidigare hopppade jag mitt livs runda (rytmisk, avspänd, tryck i sprången) med vår SPIDERMAN CRUZ och de fina ord vi fick med oss av vår ene tränare JOHN HICKEY gör mig till en mycket stolt och ödmjuk ryttare. Konstrasterna är stora i vår sport; same, same but different. 

Nästa helg är det dags för unghästarna att starta igång på allvar och sen påbörjar jag, som läget ser ut, ett nytt och spännande samarbete! 

 

ÅRETS TÄVLINGSSÄSONG ÄNTLIGEN IGÅNG!!!

 

En lång vinter är äntligen över och samtidigt som vårens första helg strålade över oss så kickade jag igång tävlingssäsongen 2016 i Lurbo. Lyxigt värre hade jag det som åkte dit med endast IVORY för att göra en start i 120- klassen. De andra hästarna får vänta ytterligare någon vecka på sina starter så att de "hinner" bli helt färdiga på hemmaplan innan vi visar upp formen på banan. Jag hade inte startat IVORY på nio månader eftersom jag hade problem med förkylning i stallet under stora delar av förra året så nu var det med mycket stor glädje som vi hoppade runt vår klass. Eterlängtat, vill jag lova och en IVORY som hoppade upp i taket och vände!;) Nu blir det en enda innetävling till innan jag åker till Sundbyholm och rider de första utestarterna för året. Skönt, kul och underbart att vara på gång igen!

 

 

ETT HÄSTIGT VÅRVYKORT FRÅN EUROPA!

 

Nu är våren kommen! (I alla fall i Belgien). Vi passade på att göra en helg i Europa för lite blandade besök och jobb för vissa av oss. Det är alltid en hel massa att "styra upp" när man ska lämna gård och stall för några dagar och denna gång hade vi tur att TESSAN kunde ställa upp och hjäpa oss, TACK, TESSAN! Själv började jag helgen i Europa i "rallyfart" och satt upp på dagens första häst, hrmm, mellan klockan 5 och 6 på morgonen... (Tur att ingen granne såg mig då hade de trott att jag var fullkomligt galen;)!) Sedan red jag alla de hästar som skulle ridas, kastade mig in i bilen och slog rekord sträckan Norrtälje-Uppsala för att (äntligen, hundra år senare) riva av den överhängande surdegen lastbilsteorin. Självklart strulade allt... Jag hittade inte till Trafikverket, gps:en var full och ledde mig in i återvändsgränder och när jag  väl hittade fram och skulle starta provet så laggade deras datorer (men personalen var väldigt trevlig och hjälpsam)... Tur att man är tävlingsmänniska! Jag satte på mig hörlurarna, andades djupt och skärskådade varenda fråga. Vissa var relativt enkla medan andra var för lastbilsgenier! När jag väl tryckte på "rätta" så kändes det som om jag var ganska säker... Vilken segerkänsla när jag läste "Godkänd"!!! Välkommen kära första halva av lastbilskörkortet! Med segrarens glädje körde jag därefter Uppsala-Skavsta för att flyga ner till Tyskland. 

Resten av helgen spenderades i b la Belgien där vi hamnade på en fantastisk, enorm ridsportarena som heter Sentower Park och ligger i Oppglabbekk. (Edwina Alexander kommer t ex hit och hoppar sina hästar). En riktig upplevelse och mycket inspiration! Under ett av besöken  träffade vi också ryttaren Dennis van Tilburg (som bjöd på en lååååång kaffepaus), som har jobbat länge som ryttare åt Vdl. Dennis kunde allt om stammar och det visade sig att han hade tävlat Vdl Santa Cruz som ju är Spidermans pappa och som han tyckte mycket om. Han hade också träffat på Jaguar Mail (EBONY NY:s pappa) häromdagen:) och han tyckte även mycket om denna hingst.

Trevliga besök och skönt att njuta lite av våren i förskott!

Väl hemma blev vi tyvärr sjuka med influensa som vi nu kurerar oss ifrån. Ingen tävlingspremiär som planerat denna helg, tyvärr:( men förhoppningsvis är jag tillbaka i sadeln snabbt.

Behöver vara det snarast för jag har lite provridningar och fler hästar på ingång, b la en mycket trevlig valack med spännande stam som är till försäljning. Håll utkik!

 

EN VECKA FULL AV TRÄNING!

Ebony NY har börjat hoppa extremt med sina bakben... Jag får svanstagel i ögonen i sprången...

 

Har passat på att starta igång säsongen lite på "riktigt" och ridit två träningar denna vecka. På tisdagen åkte jag till MW Collection med CITY CHIC NY, nybliven 6- åring, och hoppade. Det var bana som gällde med lite olika linjer och kombinationer. CITY CHIC NY var mycket pigg och explosiv och ville mest springa på framåt på egna intiativ... Väldigt tjafsig i munnen var hon dessutom så jag hade det inte helt lätt med en överpigg häst som jag varken kunde nudda med skänkeln eller hålla i munnen. En ung, pigg häst som helt klart behöver komma ut och hoppa mer framöver.

EBONY NY fick åka med till JOHN HICKEY-träning på torsdagen och där jobbade vi med väldigt gediget markarbete. Till exempel så gjorde vi en övning med två bommar på en volt där man skulle hålla jämna språng hela vägen runt. Lika många språng mellan bommarna runt hela volten, alltså! En riktigt häftig och tydlig övning som jag kommer att plocka fram på mina ena träningar framöver!

Sedan hoppade vi i även här en bana med linjer och kombinationer. Nyttigt och dessutom var ridhuset det största jag någonsin ridit i. Bra för kondisen.

https://youtu.be/v8kHYPTYgyE

 

 

TÄVLINGSSUGEN! (Bara inte kvarkaexplosionen sätter stopp för tävlandet 2016...)

tbt: Ivory, 140 klass och sommar i full blom... Vill ha nu!

Tränar på och längtar efter att tävlingarna ska dra igång. Licensen är betald och allt administrativ är färdigt och de första anmälningarna är inskickade och klara. Som det ser ut nu så blir det säsongspremiär i HEBY i början av februari för tre av våra hästar och några av de andra får starta upp i MÄRSTA någon vecka senare. Hade gärna ridit på Strömsholm men där är det redan ett 40-tal reserver så chansen att komma med är väl obefintlig. Just nu är jag avundsjuk på alla skåningar som dels verkar ha gjort årets första starter, dels har många fina tävlingsplatser att välja på. Vår tävlingstermin så här års känns "tråkig" med få tåvlingsplatser att välja mellan. 

Den stora, skälvande frågan just nu är väl dock om det blir några tävlingar alls med tanke på rådande kvarkaexplosion? Redan nu finns det anläggningar som "stängt" och inte tar emot hästar från andra stallar innan kvarkautbrotten klingar av. Vi har själva ett "grannstall" ett par km ifrån oss som testat positivt för kvarka och det är verkligen ingen rolig känsla att ha sjukdomen så nära inpå. (Tycker självklart synd om alla drabbade). Det blir till att träna på här hemma och försöka hålla hästarna i god form för just nu törs jag inte åka med våra hästar till andra anläggningar i kommunen. Har även införskaffat tre olika uppsättningar med kläder som jag har i mitt egna stall, på träningar samt när jag besöker andra stall. Håll tummarna för att kvarkan besegras så vi får utöva lite rolig sport!

 

 

VARGAVINTER...

Januari är verkligen här på alla sätt och vis. Hästarna som har haft lite konstpaus är på väg in i träning igen så att de så småningom är redo för säsong 2016. Hela minus 21 grader har vi haft här ute i Roslagen och med sådana temperaturer sitter i alla fall inte jag upp i sadeln... Är väl en vekling, antar jag men mina ögon sprutar kalla tårar redan när jag rider i 10 minus så jag gissar att kroppen säger i från på sitt egna lilla sätt? Det gäller alltså att passa på att sadla ut så många hästar man bara "pallar" med när termometern inte visar "mer" än 10 graders kyla och jag  har dessutom märkt att skidglasögon är väldigt användbara även vid ridning.;) Det blir både ljusare och "varmare" i ansiktet där man lätt tappar känseln annars... En riktig "over size-jacka" kan jag också rekommendera och jag som är så frusen känner mig i alla fall ljummen i en sådan. Tror att det beror på att massor av luft får plats mellan klädlager och jacka?  Snön är ju också den riktigt användbar och hästarna får rejäla pass när de pulsar fram genom vinterlandskapet. Det gäller att inte ta i för mycket bara även om det är roligt att brassa på i drivorna.

Det gäller att vara lite uppfinningsrik som ryttare i ett januarikallt Sverige men med rediga grejer, trevligt sällskap och en himla massa kaffepauser så ska vi väl klara av det även denna gång;)

 

 

GOTT NYTT ÅR!

 

2016 är här och nu har snön kommit! Nytt år, nya mål och planer. Först, en liten resumé av 2015 som var ett riktigt tungt och "tråkigt" hästår för min del med skador, operationer och ett efterhängset rhinovirus som vägrade släppa taget om mina hästar... Veternär EVAMARI LEVIN kämpade massor för att lösa tillfrisknadet och slutligen såg vi resultat. Snoret besegrades.

Tävlingmässigt innebar det att vår tävlingssäsong varade mellan mars och första helgen i juni och istället fick hästarna en lång vila och en försiktig väg tillbaka till full kondition. SPIDERMAN CRUZ hann göra ynka två starter innan han var tvungen att genomgå en operation av ett birkelandsfragment som gav en kraftig hälta. Operationen blev lyckad och SPIDERMAN avslutade året med att vara både friröntgad och tillbaka i kondition.

CITY CHIC NY tampades med det som hör femårsåldern till. Hon debuterade 120 -klass där vi kunde glimta en fantastisk hoppförmåga men fokus låg mestadels på "alltruntomkring" och dessutom besvärades hon av två vargtänder som vi tog bort. Dessvärre fanns en tandrest kvar vilken vi slutligen fick hjälp att avlägsna av skickliga tandläkaren ÅSA CRONEBORG från Mälardalens Hästtandvård.

 CITY CHIC NY avslutade 2015 med större fysisk och psykisk mognad och gjorde ett mycket gott intryck på JENS FREDRICSON och framtiden för vår snabbfotade donna ser spännande ut!

EBONY NY gjorde ett stabilt 6-års år när vi hittat lösningar med hennnes caslick-problematik samt fått utmärkt hjälp av kiropraktorn HÅKAN LUNDELL. Trots lite sådant strul blev rundorna fina och jämna med en hög placeringsstatistik i protokollet. Även EBONY NY fick lovord av JENS där hon hoppade upp i "nock" och detta ökar såklart motivationen att fortsätta göra ett fint jobb framöver.

IVORY besvärades av en hälta och innan vi hittat en optimal lösning så kliade både jag och fantastiske veterinär HANS BERNHARDSSON oss i huvudet både en och två gånger... Som vanligt plockade IVORY ändå en del placeringar i de fåtal starter hon hann göra.

Mina tillridningshästar ARMANI och NALLE PUH har också utvecklats under 2015. ARMANI har bekantat sig med tävlingbanorna och hoppat en del 110 och 115-klasser med fina rundor. NALLE PUH har också han besvärats av en dold vargtand som ställt till det. ÅSA CRONEBORG löste även detta och vi fick en "ny" häst att jobba med. NALLE PUH hann hoppa några pay n jumps samt vara med på träningar.

Utöver allt strul så har faktiskt mycket kommit på plats! JOHAN såg till att vår ridbana stod färdig så när hästarna tillfrisknat hade jag helt nya möjligheter till träning. Underbart! 

2015 avslutades som sagt mycket positivt med kalafin hoppning för JENS och nu hoppas jag att vi glider vidare in i ett spännande 2016 på bästa, möjliga sätt!

 

2015 års statistik över mina 3 tävlingsmånader...:

Ryttarranking i DRK - Plats 4

Antal starter: 33

Poäng: 21

 

4

Katarina Aggring (2104)

Djursholms Ridklubb

33

19

 

 

 

KURS FÖR MÄSTER FREDRICSON

 

Den senare delen av julen tillbringades till min stora lycka i sadeln på träning för en av våra allra främsta hästmänniskor; JENS FREDRICSON. Jag hade turen att få vara med på denna inspirerande kurs, bara 20 min från hemmastallet, och valde att ta med våra två, yngsta hästar. På lördagen fick CITY CHIC NY en genomkörare med mycket markarbete och en väldgit rolig "slinga" där man skulle hålla jämna galoppspång över bommar runt hela ridhuset. En jättebra övning som fungerade väldigt lösgörande och ledde till fokus och avspändhet! Under ett halvt års tid har jag tragglat mer eller mindre ensam, dag ut och dag in, så detta blev en oerhörd bekräftelse på att det jag tror på och jobbar för är korrekt och fungerar. CITY CHIC NY löste uppgifterna lekande lätt med spetsade öron och var minst lika lycklig som jag över att få jobba rejält på bortaplan.  Som avslut hoppade vi igenom en serie på medellinjen som krävde mycket styrka av hästarna. Efter hand löste hon uppgiften riktig fin och hoppade avpänst, runt och fokuserat. Ett viktigt påpekande från JENS var att man skall fortsätta arbetet "lite till"/göra övningen några extra ggr för att verkligen träna hästen. Jag har annars ganska lätt för att nöja mig när hästarna hoppar fint men för att få ytterligare effekt bör man alltså repetera lite extra. Vår femåriga, fina CITY CHIC NY fick många lovord av JENS och han gillade henne verkligen. Kul att höra att ens uppfödning och dagliga arbete går hem även hos en av Sveriges främsta hästmänniskor!

Dag två fick EBONY NY åka med och dagen handlade om banhoppning. Det var slående att se att JENS använde sig av enkla bansträckningar (vi hoppade huset) och istället jobbade med finlir och detlajer. Allt med lugn och arbetsro. EBONY NY visade upp rejält fin hoppning och återigen fick jag mitt arbete bekräftat. JENS var mycket förtjust i EBONY NY och kursen gav mig ett kvitto på att jag tänker rätt och att min utbildning av de unga hästarna verkligen fungerar.

 

HOPPAR IN JULEN

4:e advent och banhoppning på ridbanan i 14 graders värme. Det blir inte bättre enligt mig! Bara fördelar med denna "sommar på vintern". Hästarna känns mjuka i kropparna och själv slipper man bylta på sig lager med kläder för att ändå frysa när man sitter i sadeln. Jag passade på att hoppa igenom de hästar som ska vara med på kurs nästa helg så att de fick ur sig de "galnaste" sprången och de när man kanske inte kan rida som allra vackrast... EBONY NY och CITY CHIC NY har båda mognat i sina unghästkroppar och det är nästan som om de läser i almanackan och vet att de snart räknas som ett år äldre. Ridbara, lugna, intresserade av uppgiften och glädje till hinder. Hoppas på att kunna visa upp hästarna från denna sida så att tränaren inte behöver se en "galen" bild av överpigga hästar, en ryttare som far hit och dit i sadeln och vansinniga anridningar... (Tror dock att Jens Fredricson är fullt kapabel att genomskåda unghästyttringar;). 

Ska bli roligt att höra vad Jens tycker att jag kan vidareutveckla hos mig och våra trevliga uppfödningar.

Ha en skön julvecka!

 

NÄR ANDRA SALTAR SILLEN...

Nu är det inte många dagar kvar på 2015 och jag har plötsligt hittat ny motivation som skulle kunna flytta ett helt berg. Dels är hästarna "alive and kickin`" och upplägget att sakta men säkert hitta tillbaka till full hälsa verkar fungera väl. (Inget snor på flera månader nu:), dels hade jag turen att få bli inbjuden till en kurs under julhelgen för ingen mindre än Jens Fredricson. Ett tillfälle som man bara måste ta och jag har kommit på mig själv med att räkna dagarna som är kvar tills detta guldtillfälle (istället för att räkna dagarna till julafton;). Huromhelst så är det lustigt det där med motivation och vad man är förmögen att göra när man har motivation så det visslar om det. För att kursen ens skulle vara möjlig för mig att genomföra var jag tvungen att styra upp ridbanans knaggliga decemberunderlag. Alltså beställde jag en ett-ton storsäck med salt för att mota undan vinterns grepp på min ridbana. Dessvärre blev säcken aldrig beställd av Granngården och flera veckor senare fick jag nog av att vänta, satte mig i pickisen och körde till det enda stället i hela norra Europa som hade en storsäck med salt. Nästan framme i Gävle fick jag tag på min säck och det blev ca 20 mils körning totalt med en gigantisk säck i lasten... Idag har jagfått hjälp av min vän TESSAN JIDSTRAND att salta banan och efter att fått salt i ögon, mun, på småsår (AJ) mm mm så gick det slutligen att hoppa upp i sadeln och trimma

Vilken häftig känsla när det fungerar som det ska!

Saltet ska hålla underlaget ridbart ner till -15 grader så med lite flyt har vi nu en ridbana som fungerar även stora delar av vintern. Nu kan jag ägna kommande vecka åt att förbereda mig lite inför kursen.

 

TRÄNARTRÄFF MED SYLVE PÅ JUMP CLUB

 

En iskall novembermorgon samlades flera av distriktets C- och B-tränare i hoppning hos SYLVE SÖDERSTRAND på Rekasta i Enköping. Dagen började med samling i cafeterian där alltid lika trevlige IVAN hade dukat upp med frukost. Goda, nyttiga mackor och värmande kaffe bjöds vi på medan SYLVE gick igenom dagen och vi tränare fick lämna den obligatoriska presentationen av oss själva och våra verksamheter. Laddade efter frukostfikat startade vi upp med den första gruppen av ryttare i ridhuset. (Som tränare har vi möjlighet att ta med våra hästar för att visa övningar och demonstrera undervisningidéer samt få lite extra hjälp och inspiration. ) Första gruppen bestod av två ganska unga hästar; e Quite Easy samt For Pleasure. Ryttarna fick börja med att galoppera över tre "bockar" på  kvartslinjen; 10 m emellan. Rytmiskt, noggrant och precision för ryttaren där anridningen på första hindret avgör hur resten blir. Efter hand höjde SYLVE upp den sista "bocken" så att den motsvarade ett litet hinder. Sylve påtalade ofta vikten av det ryttaren gör MELLAN hinder och EFTER hinder och att hoppningen inte handlar om att bara "pricka" hinder i överilat tempo. Vi kunde ofta höra kommentarer som; "var ska Du efter hindret?","rid utanför sockerbitarna i hörnen", "skola hästen på en åttvolt runt sockerbitarna", "se till att hästen stannar hos dig" osv. Mycket handlade alltså om dressyrarbetet mellan hinder och vi diskuterade hur VIKTIGT det är att våra elever verkligen förstår att detta avgör HUR hoppningen fungerar. Vi rider ju dressyr för att förbättra hoppningen...

Sedan hoppade denna grupp igenom några linjer samt en serie. Det var intressant att se att den lydigaste hästen på marken blev något opåverkbar på hinder medan den lite skarpare hästen jobbade bäst med hinder framför nosen.

Grupp två red ett par gröna 5-åringar och arbetet gick mycket ut på att länga ut halsarna och börja arbeta mer optimalt för hållbarhet och spänst och bärighet bakifrån. SYLVE visade flera gånger hur en hopphäst skall arbetas för att hålla sig frisk och sund. Han använde ett dressyrspö som han böjde i olika vinklar för att riktigt visa hur det ska se ut när hästarna arbetar genom kroppen och vinklar sina bakben.

De andra grupperna jobbade på i samma anda; klassisk grundridning, b la utan stigbyglar för att göra ryttarna uppmärksamma på effekten av sits och skänkel.

 

 

VARIERAR TRÄNINGEN

 

 

En hel vecka in i november är det forfarande fint och milt väder. Perfekt för oss ryttare som jobbar utomhus hela dagarna och optimalt för den viktiga, varierade träningen. Jag har dessutom fått den ultimata chansen att konditionsträna våra hästar på vår grannes rundbana och nu har jag varit nere och ridit hästarna där mest hela veckan. Helt fantastiskt med denna möjlighet att cantra varv på varv i en kuperad, lugn, avspänd miljö utan bilar, irriterade hundhägare osv.;) Nu har jag också börjat lägga in lite mer hoppinriktad träning igen och hästarna verkar, peppar, peppar, hålla sig snorfria och pigga... Tanken är att deras immunförsvar stärks mer och mer för varje vecka och att vi sakta men säkert tar oss tillbaka till tävlingsbanorna igen. 

Det blir, med andra ord, en salig blandning av lättare konditionsträning, markarbete och gymnastikhoppning, lösgörande arbete och lugna turer i skogen. 

Varierad träning som stärker hästens kropp och "is good for the soul". Samtliga hästar är igång samtidigt (jag har alltså 6 hästar under sadel igen) och vi börjar mer och mer hoppfullt ana en ny säsong bortom nyår. Vem vet, kanske gör vi slag i saken och startar upp tävlingsåret 2016 på en plats med solsken, fina utearenor och nya kontakter?

 

MY KINGDOM FOR A HORSE...

 

Trots att jag sitter i sadeln så många timmar varje vecka så är vissa stunder mer speciella än andra. Under nästan 7 månader har vår ene uppfödning och ett av våra stora framtidshopp; SPIDERMAN CRUZ, e Santa Cruz VDL u Labamba II varit konvalescent efter en oväntad operation i våras. Under denna strålande oktobervecka så var det äntligen dags för mig att återigen få sitta i sadeln på den häst som jag lagt (och lägger) så stora förhoppningar på. En högtidsstund med massor av känslor och en enorm glädje över att få rida min fina häst efter en lång rehab. All väntan, alla funderingar , allt hopp och förtvivlan var det värt; att få sitta i sadeln på denne ambitiösa, lyhörda och eleganta häst överträffar allt! TACK till min elev och vän HAMPUS ADOLFSSON för att Du med mod, lugn, ridskicklighet och känsla kunde grunda för denna underbara "reunion" med vår stjärna SPIDERMAN CRUZ.

 

 

TÄVLING HOS ELEGANTA BROMMA RK

 

 

I söndags åkte vi till tjusiga Bromma RK för att rida två klasser med ARMANI e Aerline H, äg uppf fam BOGHAMMAR. Denna gång gick det att åka till tävlingen med ett "lugn i själen" då jag såg att banorna byggdes av rutinerade Jan Wernebrand. Tack för det! Här var linjerna korrekta från start till mål och det hela kändes rytmiskt, enkelt och okomplicerat som det skall vara på denna nivå av tävling. Till första klassen, en 0,95, var ARMANI lite spänd på framhoppningen och sprang runt och gnäggade litegrann samt hade fokus på annat håll. Inne på banan spände han till ytterligare ett snäpp och då blir hoppningen lite lidande emellanåt. Jag tror att denna extra spänning satt kvar från Lurbos senaste hoppningar då ARMANI fick ta i för kung och fosterland för att greja de felaktiga distanserna. Så viktigt är det alltså att hindren står där de SKA stå och inte 1 meter "fel" åt  ena eller andra hållet.

Till deen andra klassen, 1,05, hoppade ARMANI väldigt, väldigt fint på framhoppningen. Avspänd, rund, mjuk och uppmärksam trots att folk red "åt alla håll och kanter" och i alldeles för högt tempo runt i kring. Hysteriska framhoppningar när man tillåts rida i båda varven och folk alltså tappar kollen totalt och rider PÅ spåret, INNANFÖR spåret, struntar/inte kan HÖGERREGELN, SKENAR förbi andra ekipage, SVÄNGER in, flera ggr i en flock med hästar med röd rosett i sin egen hästst svans?!?, hoppar SNETT varje gång och landar i ARMANI som skrittar lugnt innanför spåret... Otroligt att ens lyckas få en avspänd häst i ett sådant kaos!

Inne på banan kom spänningarna fram igen och ARMANI blandade fina språng med att "frysa" lite och tappa benen. Två nedslag i båda klasserna men en viktig erfarenhet för denna ännu orutinerade häst som kommer bli "alla rätt"med mer erfarenhet. Han är en häftig kille med "ball"uppsyn! Tack till min vän TESSAN för full service från 5.30...

 

TAKE CARE OF ALL YOUR MEMORIES

 

 

 

 

 

 

UNDERSKATTADE UTERITTER

Vilken fantastisk höst vi har! De soliga dagarna avlöser varandra och vi suger åt oss allt vad vi bara kan genom att låta hästarna vandra ut på tur efter tur i vår oslagbara natur. Det är egentligen helt otroligt vilka uteridningsmöjligheter vi har här hos oss! Vart vi än styr så hamnar  vi längs med strandlinjen vid havet och kan blicka ut över Östersjön. Långa, varierande grusvägar avlöser varandra och stubbåkrarna glänser inbjudande till uppfriskande galopper... När all energi lagt sig så pustar vi gärna ut på små trollska stigar och låter hästarna hitta egen balans och smidighet över rötter och runt träd. Kan det bli bättre för en hästkropp som är i så stort behov av varierad träning för att hålla på tävlingsbanan längre än några fjuttiga unghästsäsonger?

Inte nog med alla fysiska fördelar som uteritterna tillför; även den psykiska delen av hästen får sin träning utanför fyra, trygga väggar och staket att luta sig emot. Under uteritterna möter ju hästarna bilar (tyvärr kör många för vårdslöst vid möten med häst), lösspringande hundar, cyklister, vilda djur mm mm mm. Intrycken är många och oväderliga för en unghäst under utbildning!

Det optimala "beviset" på att hästen är såväl fysiskt com psykiskt lösgjord hittar Du helt enkelt "bland träd och bär" och kan Du hantera din häst vid uppkomna situationer vid en uteritt klarar Du av detsamma på vilken tävlingsplats som helst.

Finns det något bättre än att flyga fram över guldfärgade stubbåkrar med höstsolen i ansiktet och en varm, nöjd och lycklig hästkropp under dig?

Vinsterna av uteridningen är som sagt många och hästarna uppskattar sedan den mer grenspecifika träningen ännu bättre. I veckan som kommer så har jag tagit chansen att få träna för en hoppryttare med meriter från OS och VM. Det känns extra kul nu efter en vecka med stärkande trekking.

 

TÄVLINGSHELGER

De senaste helgerna har jag varit på tävling med familjen BOGHAMMARS fina uppfödning ARMANI e Aerline H. Förra helgen var det tävling på Lidingö och de hade ordnat en jättefin tävling med bra underlag, trevlig hinderpark och en rutinerad banbyggare som följde "anvisningar för banbyggare" väldigt korrekt. Det främjar verkligen de unga och orutinerade hästarnas hoppning och inställning till tävling när banorna är byggda med eftertanke. ARMANI hoppade två fina rundor i 1,00 m och 1,10 klass och uppförde sig exemplariskt hela dagen. 

Denna helg tävlade jag i Lurbo och det var dags för inomhuspremiär. Lurbo RK är en ambitiös klubb med två fina ridhus med toppenunderlag, varierande och trevlig hinderpark, glada och hårt jobbande funktionärsstab samt en varm cafeteria:). 

ARMANI startade 110 och 115 klass med en fin runda i 110 klassen där två bommar föll lite onödigt men de räknas till orutinskontot. I  115 -klassen blev det lite trubbel på en klurig distans in i kombinationen men hoppningen dit fram var strålande! Jag valde att utgå då jag inte riktigt kunde lösa strulet på plats och fick ett mycket fint språng på ettan istället.

Totalt en häst med spetsade öron på alla karaktärshinder och härliga språng!

ARMANI börjar hitta både styrka och teknik i många av sina språng (han levererade språng som rispade sönder magplattan) så när hela pusslet är lagt så kommer han att vara en jättefin, välhoppande tävlingskamrat.

 

 

HÖSTEN; STUBBÅKRARNAS MAGISKA TID!

  

Hösten är definitivt här... (Det märks om inte på regnandet). När det gäller konditionsträning av hästarna så finns det nog inte någon årstid som är bättre? Grusvägarna är mjuka av all väta, bönderna tröskar spannmål och lämnar stubbåkrarna i perfekt kondition för att ligga och cantra, varv på varv på varv. Underbart!

I helgen gör jag ett nytt försök med tävling och åker med ARMANI till Lidingö för att hoppa två klasser. Nu har alla våra hästar börjat lunka i gång igen efter sista tidens ihållande virusförkylning. Håll nu tummarna för att vi slipper fler förkylningar så att vi kan få komma ut och starta under hösten.

 

 

 

GRÄSTÄVLING+SKYFALL=AVANMÄLNING

September har presenterat sig med hiskeliga regnstormar... Under veckan (och just nu) fullkomligt vräker regnet ned i enorma mängder. Jag lyckades tajma detta regnrusk med att anmäla till Stockholms FK:s hopptävlingar på gräs. Jag skulle ha startat en av mina hästägares hästar, ARMANI, men valde att avanmäla då jag inte vågar ta några onödiga risker. Tråkigt men ett genomtänkt beslut och det är självklart synd om arrangören som efter lång tid återupptar tävlingsverksamheten på anrika Ryttarstadion mitt i huvudstaden.

Min tävlingsridning har ju också fått vika sig för ett segdraget virus i stallet så nu var det verkligen efterlängtat att få komma ut och damma av de vita ridbyxorna efter en sommar med snoriga hästar och feber.

Hoppas på att få stryka hästarna från sjuklistan framöver och att de därmed kommer synas i startlistorna igen.

ARMANI kände sig dock elegant i sin hage med flätor i håret och schamponerad päls. 

HÅRDTRIM I VÄRMEBÖLJAN

I veckan som gick passade jag på att åka till min ene tränare, John Hickey, i Björklinge för att få lite ny inspiration samt tips och råd för våra unghästar. John har hjälpt mig under många år och han är en fantastisk tränare (numera A-tränare i hoppning) som blandar fysisk träning med vikten av att tänka "rätt". Det är ju väldigt enkelt att som idrottare "snöa in" på alla sina misstag och svagheter men för att "ställa in" hjärnan på VAD kroppen faktiskt ska göra så gäller det att ändra lite tankemönster. Häftigt och väldigt viktigt för en ryttare!

Jag tog med vår 5-åring CITY CHIC ny samt sexåringen EBONY NY och fick även sällskap och mycket service från både HANNA NILSSON och REBECCA DANEFJORD. Tack!

Träningen handlade mycket om att jobba på lösgjordheten och jag fick mig en tankeställare på mina hästars markarbete. De behöver bli mer alerta på sidvärtsrörelser och flytta sig snabbare för mina skänklar. Detta har jag nytta av i anridningarna då hästarna kommer runt min innerskänkel på ett smidigt sätt och jag därmed får mer tid på mig att ha hästarna raka och färdiga till hinder. En mycket bra detalj att jobba vidare på för detta kan bli ännu bättre.

Mycket av träningen handlade alltså om att finslipa på små detaljer och när jag fick till små saker så kom också sprången hos båda hästarna. 

Det är verkligen roligt att träna och också väldigt viktigt för att komma vidare med de hästar man har. 

Mina egna elever har också börjat hitta till mina hemmaträningar vilket är riktigt kul! 

Det går jättebra att boka in träningar hemma hos mig, som sagt. 

MIDSOMMAR PÅ EGEN RIDBANA

 

Äntligen är vår ridbana färdig! Den är otroligt efterlängtad och välkommen. En stor lättnad och en tung börda har släppt från mina axlar för nu kan jag satsa på mer kvalitet i träningen av hästarna. Tänk, att kunna få ha sina övningar stående framme för att finslipa på saker och ting!

Under alla år som vi bott på gården så har vi fått koncentrera oss på att renovera allt eftersom det varit i så dåligt skick. Nu hade vi äntligen möjlighet att investera i en egen ridbana (otroligt stor kostnad som man kanske inte tänker på när man står uppstallad på någons anläggning...) Förutom att kunna höja nivån på min träning så innebär detta att jag även kan hålla träningar hemma. Det går med andra ord jättebra att boka in hoppträningar för mig och under sommaren kör jag träningar från kl 18. Välkomna!

 

TISDAGSTÄVLING PÅ JUMP CLUB

Sommaren 2015 är äntligen här och de fina tävlingarna avlöser varandra! I tisdags var jag, för allra första gången, på Jump Club i Enköping. Jag tog med mig EBONY NY och IVORY och klarade mig alldeles ensam en hel tävlingsdag. (Nåväl, jag fick hjälp av både Per Fröcklin och Rebecka Milton som höll i häst när jag gick banan samt ställde in unghäst i kamelsläpet så att de fick sällskap av varandra). En jättefin anläggning med framridning på bra underlag i ridhuset och tävlingar både på fibersandbana (ett riktigt bra underlag som uppskattades mycket av min unghäst) och på den rejäla gräsbanan som var i toppskick. Fina hinder med olika utseenden samt en fräsch cafeteria med toppenservice! Hit åker jag gärna igen. Det som slog mig allra mest när jag gick banorna var de korrekta distanserna. Jag har varit ute på så många tävlingar där avstånden är, minst sagt, märkliga för gällande klasser. Här gick det att rida enligt "skolboken", vilket resulterade i två riktig fina, felfria rundor av vår EBONY NY. Inget jagande i för långa språng alternativt backandes för att klämma in fler språng utan det gick att rida i en rytm, vara noga med vägarna så började hästarna leverera språng. EBONY NY trivdes med förutsättningarna och stampade av i sprången så det ekade över hela Enköping;). Hittills är dessa rundor de "bästa" jag fått till med EBONY NY.

IVORY var het som ett fullblod på kapplöpningsbanan och jag hade faktiskt svårt att kontrollera henne redan inne på framhoppningen där hon gjorde riktiga luftsprång och kastade sig iväg på hindren. Det var lite pinsamt, faktiskt, för folk red så himla kontrollerat och prydligt medan jag gjorde rena Mic Mac-anridningar med huvudet rätt upp och i alldeles för högt tempo... Tror att detta är resultatet av för många tidshoppningar på rad i (för IVORY) för låga klasser. Det har varit roligt med lite placeringar i dessa fartiga klasser men nu måste jag få mer ordning på grejorna igen.

Mic-Mac-känslan fortsatte såklart även inne på den stora  gräsbanan; sprången blev lidande när det gick såpass fort och två bommar föll på vägen...

Nu får vi försöka lugna ned vår vita turbo och lägga en plan UTAN rusrundor framöver.

Även ARMANI och CITY CHIC NY har varit ute och samlat mer rutin på Fornboda Equestrians pay n jump. 

 

WENNGARN EQUESTRIAN SUMMER GAMES

Första helgen i juni reds premiärupplagan av Wenngarn Equestrian Summer Horse Show vid vackra Wenngarns Slott. Tävlingarna gick av stapeln inne i självaste slottsparken och miljön var som klippt ur ett elegantare magasin om ridsport. Bansträckningen var annorlunda och man red genom slottsallén, förbi en stor damm och allt ramades in av vackra träd, grönska, klippta buskar och det pampiga slottet. Arrarngörer bakom detta evenemang var Märsta Ridklubb vilka lagt ned ett enormt arbete på att få allt att fungera så fint.

Jag tog med våra två unghästar CITY CHIC NY och EBONY NY samt IVORY för tävling i slottsmiljö. Unghästarna fick premiärtävla såväl på gräs som i en spektakulär miljö och detta blev en tävling att lägga till erfarenhetskontot. Inga märkvärdiga resultat men, som sagt, erfarenhetsmässigt en bra upplevelse för våra unga förmågor.

IVORY hoppade två 120-klasser. Den ena med två onödiga rivningar i fas 2 men en felfri runda och rosett dag två. Långa banor som krävde god kondition av ekipaget gjorde att jag nöjde mig med dessa två klasser. HANNA NILSSON hjälpte till med markservice, mathållning och trevligt sällskap som vanligt!

 

 

UNGHÄSTKLASSER I DALARNA OCH RACKARRACE I MÄRSTA;)

Maj betyder mängder av tävlingar för oss hoppryttare så det är bara att passa på.

Under första hälften av Kristi himmelfärdshelgen har jag varit med våra uppfödningar CITY CHIC NY och EBONY NY på Lugnet i Falun för att få lite arenakänsla och ytterligare erfarenheter för unghästar. I Falun finns allt; stor framhoppning med flera hinder att välja på, varierande hinderpark, noggrann banbyggare välskött underlag, vällagade luncher för hungrigt hästfolk mm mm. Uppstallning fick vi på Källvikens Gård hos hoppryttaren Amanda Kjellberg så det var också toppen!

Vår 5-åriga CITY CHIC NY fick "stora skälvan" av att komma in på Lugnets stora bana med funktionärstält mitt på och gigantiska läktare längs med ena långsidan. Framhoppningen ligger också alldeles intill banan så utgången och de andra hästarna drog också något alldeles extra... Första klassen lyckades jag ta mig i princip hela vägen runt banan inklusive ett språng nästan rakt in i tältet... Dock blev jätteläktaren för mycket för såväl mitt brutna finger, som inte dög överhuvudtaget till att hålla ihop en ofokuserad unghäst, som för CITY CHIC NY så vi lyckades inte ta oss över mållinjen.

Resten av meetinget fick jag suverän hjälp av min elev och vän HAMPUS ADOLFSSON som stadigt försökte lotsa henne förbi läktare och tält mm mm. Detta lyckades han så småningom med men då räckte inte fokuset till nästan några felfria språng. Så är det med unghästar och nu behöver vi ge CITY CHIC NY mer rutin från liknande evenemang så ska det nog bli bra med det också.

EBONY NY inledde med en felfri runda i 100 cm klassen och här märktes det att hon blivit ett år äldre och har samlat mer erfarenhet. Stadigt och avspänd samt obekymrad över den stora arenan.

Resten av meetinget hoppade hon två 110 klasser med varsitt pet men hon var lugn, avspänd och mycket ridbar. Kul! TACK till världens bästa HANNA NILSSON för all hjälp och TACK till "HAMPE" för ridhjälpen.

På lördagen åkte jag och REBECCA DANEFJORD till Märsta RK. Jag red IVORY i 120 och 130 med en 6:e plats i 120 som var en tidshoppning. Kul att få galoppera på lite och rida mot klockan igen! (Blir ju mest unghästrundor för min del annars).

BECCA red en fin och felfri 110 samt gjorde en lyckad debut i 120. Härligt!

I 130:n red jag en halvknackig runda (i alla fall inledningsvis), fick till en bättre mittdel, tappade vänstertygeln för tredje gången denna tävlinghelg, pga mitt hopplösa, brutna finger... Självklart i svängen in i den avslutande trekombinationen vilket resulterade i en IVORY som hoppade ifrån mig, inte fick plats överhuvudtaget till C-hindret och tjoflöjt så tog vår runda slut mitt bland bommar och stöd...

 

 

 

MOT DALAHOPPET PÅ LUGNET!

 

 

Veckan som kommer bjuder på hela tre tävlingsdagar. På torsdag och fredag tävlar jag våra unghästar EBONY NY och CITY CHIC NY på Lugnets stora arena i Falun. Det har fungerat bra för mig att rida med ihoptejpade fingrar, pga min lillfingerfraktur, så jag väljer att även försöka starta hästarna i veckan. Dock går jag ner lite grann i klasserna och låter hästarna få hoppa rundor där jag kan hantera ridningen.. Just nu tycker jag att det är viktigt att få ut hästarna på tävling och Faluns meeting är så otroligt bra så jag vill helt enkelt inte missa det. Siktet är inställt på Champion of the youngsters så nu behöver unghästarna ut och samla erfarenhet på långtävlingar. På lördag får IVORY åka till Märsta och starta så att även hon får komma ut och vädra lite tävlingsluft. 

För övrigt var SPIDERMANS operation lyckad och jag fick vara med under delar av den. Måste säga att Solvalla med veterinär Gunnar Nilsson är ytterst skickliga. (Inte så konstigt, kanske, med tanke på att Gunnar berättade att han vid det här laget genomfört ca 7000 liknande operationer...).

Nu väntar 8 veckors konvalescens och rehab för vår SPIDERMAN.

Under veckans första dagar har jag en praoelev med i stallet så det blir trevligt med sällskap och en bra hjälp med tanke på min lite ihoptejpade hand. Det blir en vecka med full gas då hästar ska tävlingstrimmas, vardagen ska skötas, ytterligare ett Solvallabesök med tandkoll för min tillridningshäst NALLE PUH e Tornesch, träningar samt många mil i bil. Tur att min vän och teamkamrat HANNA NILSSON hjälper mig. I Falun ska vi också ha ett spännande möte med en person som kan bli riktigt roligt. Återkommer med mer detaljer senare.

 

 

 

DE SOM SÅR MED TÅRAR SKA SKÖRDA MED JUBEL

 

    

Lika underbar som denna del av sporten är (med ädla rosetter i pannbandet och segertäcket på); lika tråkig och sorglig är baksidan av hoppryttarens vardag. Inget är jobbigare än att få tråkiga besked... Fira varandras framgång och stötta varandra när strålkastarljuset släcks.

 

Sista veckan i april är veckan jag helst vill glömma. Jag VET att det är just så här hästsporten fungerar och jag minns att en klok hästägare en gång i tiden sade till mig att "fira ordentligt när man har framgång". Motgångar och svårigheter är ju också tyvärr en del av verkligheten då man håller på med hästar. De är ju levande djur som också kan skada sig och allt de där...

Lika svårt har jag dock att acceptera när hästarna går sönder trots alla de ansträngningar man gör för att de ska må bra.

Under denna vecka stod det klart att vår SPIDERMAN, som haft en ihållande hälta, behöver opereras för en sk bortsprängningsfraktur i ena bakkotan. Röntgen på Solvalla gav oss beskedet och nästa vecka väntar operation hos veterinär Gunnar Nilsson. Dessutom har jag själv fått en fraktur i lillfingret konstaterad. Jag ramlade olyckligt på trailerluckan när jag skulle åka hem från Rådmansös tävlingar,

En värdelös vecka ur hästsynpunkt sett och jag hoppas att rubriken håller vad den lovar...:(

 

ISANDE KALL UTEPREMIÄR MED GLÖDHETA SPRÅNG;)

 

 

Utepremiären är avklarad hos Rådmansö Hästsportförening. Ute rider jag ju i och för sig året runt i alla väder så skillnaden är väl inte särskilt stor mer än att även tävlingarna nu flytat ut från de trygga ridhusen? Det finns med andra ord gott om plats, många intryck utifrån och möjlighet att använda galoppen på ett naturligt sätt.

Med till Rådmansö hade jag vår femåring; CITY CHIC NY och vår enda "vuxna" häst; IVORY. Två taggade donnor med gott om både humör och hoppning.

CITY CHIC NY  hoppade metersklassen som "framhoppning" då planen för dagen var att pröva på 120-hoppning. Hoppningen var det minsta problemet men cafeteriatältet och publiken på den upphöjda kullen bredvid banan var inte helt uppskattat av vår unga adept som tyckte att detta var väldigt märkligt i båda klasserna. Mer rutin i tävlingsmiljö är nödvändig men sprången som denna mycket lovande unghäst visade upp när fokus fanns var verkligen något alldeles extra... Se bilderna nedan. Tråkiga resultat i listan på grund av svårigheter med ovan nämnda läktarlångsida men ett annat "resultat" off the record och löfte om en ljus framtid för vår CITY CHIC NY.

IVORY gjorde sin andra tävling för året med en nollrunda i 110 och 8 fel i 130. Jag prövade ett nytt bett på eget initiativ vilket jag tyckte gav mig en fin känsla mellan hinder där jag ju har svårt att hålla rytmen och få IVORY att vänta i anridningarna. Fräscha språng även från IVORY och rundan kändes mer som en nollrunda än en med två ner...

Vet att man inte ska jämföra sig med andra men ibland känner jag mig frustrerad över att folk kan komma på helt omöjliga distanser gång efter annan och ändå vara felfria i mål medan jag själv verkar behöva leverera precisa anridningar till 100% för att bommarna ska ligga kvar... Eller så är det så att våra hästar hoppar så "mycket" och väl och därmed behöver optimal coaching. Får väl helt enkelt ha tålamod, jobba på flitigt och se vad som lönar sig i längden? Tur eller skicklighet... Tror jag är övertygad om svaret redan nu;).

 

 

 

 

MED SIKTE PÅ UTESÄSONG!

 

Veckorna rullar på och nu är det bara dagar kvar tills den efterlängtade utepremiären går av stapeln! Det ska bli riktigt skönt att få komma ut på stora banor och hoppa i (förhoppningsvis) sol och värme.

Redan nästa vecka styr jag (och många andra med mig) hästtrailern mot Sundbyholms utetävlingar för att starta årets första utetävling och redan helgen efter är det dags för "hemmatävlingar" på Rådmansö. I väntan på att utesäsongen ska dra i gång på allvar så har jag passat på att rida ut lite extra mycket. Dels fick våra unga tävlingshästar ett litet "påskbreak" med lufs i skog och mark, dels har jag gjort en hel del trav- och galopparbete på våra stora fält som är perfekta för ändamålet. Vi har också passat på att vårstäda en del och mina hjälpredor HANNA NILSSON och CATRIN BROTTMAN har rensat och plockat så att det börjar framträda en viss ordning i och runt stall. Guld värt att få sådan hjälp!

Hoppträningen har jag skött lite på "egen hand" och anpassat övningarna efter det just våra hästar (och såklart jag) behöver för tillfället. Det verkar var ett bra upplägg för hästarna har preseterat riktigt fin hoppning. I veckan som kommer hoppas jag dock på att få mig en genomkörare utomhus uppe hos min ene tränare, Marcus. Just för tillfället viner stormen utanför rutan ena sekunden, för att i nästa övergå i strålande solsken. Tävlingshästarna står i sina boxar och vi väntar och längtar nog allesammans efter fina hoppningar under värmande vårsol...

 

 

FELFRIA RUNDOR PÅ LÖPANDE BAND!

 

 

Två helger i rad har vi tillbringat på olika tävlingsplatser runt om i länet. Första helgen i mars var vi i Märsta med EBONY NY och SPIDERMAN CRUZ som hoppade varsin fin, felfri runda i 110 och 120 klasserna. På söndagen åkte vi med nästa gäng hästar till Botkyrka för 90, 100 cm samt 110 hoppning. 

ARMANI (äg familjen Boghammar) fick tävlingsdebutera med 90 cm samt 100 cm klassen och gjorde två fina rundor. CITY CHIC NY hoppade enkelt felfritt i 90 cm klassen och fick tävlingsdebutera i 110 cm. En mycket fin runda med några nedslag på orutinskontot. Här finns mycket hoppning att hämta och hästen är otroligt positivt inställd till hinder!

Andra helgen i mars åkte vi med tre hästar till Södertälje för 110, 120 och 130 hoppning .Alltid lika proffsiga och välordnade tävlingar med bästar förutsättningar vad gäller allt.

EBONY NY gjorde en lika felfri 110 hoppning som förra helgen och nu är det dags att fortsätta karriären i lite större klasser. IVORY fick följa med för säsongsdebut i en 120 klass och hon kändes mycket fin, fräsch och hoppglad. Även IVORY får hoppa ett snäpp upp nästa tävling som för hennes del blir utomhus på Sundbyholm.

SPIDERMAN CRUZ fick gå direkt in i 130 klasssen och överhoppade sig mycket de första sprången. Denna häst har hittat en ny dimension i sin hoppning och vänder igenom sprången något enormt. Detta gör att jag får lite svårt att komma framåt i landningarna så detta får jag försöka utveckla. Två gånger fick jag enorma språng in i en kombination och två gånger styrde jag också ut. Inte ett bra beslut men jag ville inte riskera att hamna mitt i B-hindret. Ett lyxproblem att ha en häst som visar stor kapacitet men detta kräver också exaktare ridning från min sida. Hem och träna vidare!

Tack till THERESE JIDSTRAND och HANNA NILSSON för fin hjälp med hästarna.

 

VÅRVÄDER I FEBRUARI OCH LYCKAD MARCUS-TRÄNING

 

Igår tog jag återigen med mig tre hästar till Rådmansö för att hoppa för Marcus. Vi hoppade en bana med oxer-oxer kombination, räcke-räcke kombination och hinder, snävt mot/från alla hörn. Detta pass var riktigt roligt för alla tre hästar som jag tränade började visa fin hoppning med runda språng genom kropparna. Wow! Träningen börjar ge resultat i form av bättre styrka och hästar som är mer alerta för hjälper och bommar. Jag tyckte att alla mina hästar verkligen jobbade för att inte vara i bommarna och hoppade väldigt korrekt. 

CITY CHIC NY var först ut och visade ännu en gång en utmärkt inställning till hoppning. Hon jobbade ambitiöst, hoppade alla karaktärshinder och kombinationer utan spänningar.

EBONY NY gick nästa pass och var redan från början irriterad på mina hjälper, som hon är allt som oftast. Hon är en "märr med humör" och när hon blir lite taggad så visar hon det genom att bli lite övekänslig för hjälperna. När hon väl koncentrerade sig på hindren så kom där fram några riktigt fina lyror! 

SPIDERMAN CRUZ gjorde ett riktigt fint pass. Koncentrerat, lyhört, runda och uppmärksamma språng. Det är så roligt att hoppa honom nu när alla bitar har fallit på plats och han kan vara avspänd trots att vi var hela 7 ekipage i samma grupp och mycket fotfolk på banan.

Tack HANNA NILSSON för all hjälp idag!

I övrigt har jag varit och hoppat NALLE PUH och ARMANI i ridhuset och de ska även få gå en paynjump nu i helgen.

Idag njuter vi av det fantastiska vårvädret med betande (!) hästar utanför fönstret.

 

 

 

102 SPRÅNG EN TISDAGSKVÄLL I FEBRUARI...

 

  

Igår tog jag med mig tre hästar till Marcus för att få en riktig genomkörare nu när vi har några veckor kvar till första tävlingsstart. Det handlade om mjölksyraträning med en massa språng i följd på låg höjd men med "riktiga" hinder och kombinationer.

Först ut var CITY CHIC NY som återigen visade mod och även uthållighet. Hittills är ingenting omöjligt för den hästen som är en riktig kämpe! Det var verkligen nyttigt för en så ung häst som henne att få hoppa en massa språng i följd utan att sakta av. Om första varvet blir lite inkännande, så blir andra varvet lätt lite hetsigt medan det under det tredje varvet kom fram ett lugn och ett fokus på sprången. Riktigt bra övning, med andra ord! 

Näst ut var EBONY NY där jag upplevde denna övning som otroligt bra för just denna häst. Ebony är både känslig, het och tuff samtidigt och förra träningen tyckte jag ju mest att hon sprang på . Denna gång fick hon verkligen "hoppa av" sig alla spänningar och överskottsenergi på hinder för att börja slappna av och visa fina språng. Dessutom började hon hoppa raka språng istället för att spänna sig och hoppa åt vänster.

Efter dessa 68 språng (exklusive framhoppning)hoppade jag upp på SPIDERMAN som också fick en riktig genomkörare. Han skötte sig utmärkt och jobbade stadigt och målmedvetet genom hela passet.

 

 

IT TAKES THREE TO TANGO

 

 

 

Nu har jag klarat av årets allra "första" hoppträning för Marcus. Jag tog med mig tre hästar och körde iväg till Rådmansö för att hoppa igenom hästarna lite "på riktigt".

Först ut var fina CITY CHIC NY. Den hästen är verkligen en riktig favorit hos mig! Det går inte att förneka. Hon är så otroligt positivt inställd till allt arbete och det märktes att hon tyckte att det var riktigt kul att komma ut och hoppa igen.

Jag tycker att det märktes att vilan varit viktigt för hästarna för samtliga av mina unga hästar kändes överlag mer mogna redan så här under premiärträningen även om de såklart busade runt litegrann;) emellanåt.

Vi hoppade igenom en studs på böjt spår som CITY CHIC NY gjorde riktigt fint och sedan lite relaterade linjer samt in/ut ur en kombination. Samtliga övningar gick fint och hon hoppade mycket trevligt! 

Sedan var det dags för IVORY som också gjorde ett bra pass. Här behöver jag jobba ännu mer med lösgjordheten vilket blev tydligt då vi hoppade studs på volt där IVORY tryckte sig mot min innerskänkel i vänstervarv. Lite att jobba igenom innan det är dags för start.

Sist ut var EBONY NY som vuxit ännu mer under vilan... Tur att hon har en hög ridbarhet eftersom jag inte är så jättestor själv!

EBONY var verkligen själaglad över att få möta lite hinder igen och kokade över några gånger emellanåt. Dock hoppade hon fint och gärna.

Roligt när både hästar och ryttare uppskattar att vara igång igen.

 

 

 

NYÅRSLÖFTEN...

 

2015 är ju tänkt att bli lite av "året". Ni vet, ett sådant där år då framgångarna avlöser varandra, resultaten bara rullar in och ens medmänniskor drar djupa suckar när de ser en uppvisa rundor i perfektion.

GOTT NYTT HÄSTÅR, 2015!

 

Dags att sparka ut det gamla året...

 

Som den typiska hästmänniska man är så sitter jag och tittar på kommande års tävlingar. Det gäller att försöka skapa en så vettig plan som möjligt för de hästar man har i träning.

Just nu har samtliga av våra hästar haft vintervila och joggas nu igång så smått med ömsom uteritter, longering och lättare pass i ridhuset. Det märks att vilan har varit nyttig för våra unga tävlingshästar och de är glada och "sugna på" att få börja jobba igen.

2014 har varit ett unghästår för mig rent ridmässigt. Det har i princip enbart handlat om att coacha gröna tävlingshästar till bra erfarenheter på tävlingsbanorna. Jag tycker att det är ett väldigt roligt arbete även om man ibland känner sig lite besviken över att resultaten på papper kanske inte alltid ser så "snygga" ut och inte alls motsvarar prestationen bakom... Dock har väl rutinen lärt mig att det är en enorm skillnad på "papperresultat" och verklig prestation så tur är väl det i en bransch som mest handlar om hårt slit, långa dagar och stora ekonomiska påfrestningar.

Utvärderar jag häståret 2014 så ser det ut så här:

 

CITY CHIC NY - Vår fyraåriga uppfödning med ett underbart psyke och fin inställning till arbete som under 2014 har gått från unghäststadiet till "riktig" tävlingshäst med erfarenhet av 1,00 m hoppning på tävling där hon hoppat flera fina rundor. Målet för 2015 är 120 klass och unghästtävlingar. En häst som passar mig mycket väl som ryttare och som jag lägger stora förhoppningar på. 

 

EBONY NY - Vår mycket eleganta femåriga uppfödning som etablerat sig som tävlinghäst under 2014. Mycket humör och vilja har krävt ett anpassat utvecklingstempo och vi kunde avsluta säsongen med att hoppa fina 120- klasser. Målet för 2015 är fler 120 rundor och så småningom 130 klass.

 

SPIDERMAN CRUZ - Rött charmtroll/yrväder som kräver eftertanke och mognat i sin egen takt. Under 2014 har jag börjat se likheter med hans mor, LABAMBA II, som är min tidigare tävlingshäst med otroligt många priser från hoppbanorna. Spiderman har under året klivit upp på "riktig" nivå på landets hoppbanor, b la med en stensäker runda under riders trophy- helgen på Strömsholm och visat att han nu är redo att visa vilken hoppning han har att erbjuda. Målet för 2015 är att nosa på 135 och 140-klasser.

 

IVORY - När Ivory fått vara fräsch finns ingen motsvarighet. Detta är hästen som hoppar upp i taknocken och vänder. Kom igång under sensommarens tävlingar och var snabbt uppe och gjorde 140-klasser igen. Under 2015 är målet att göra fler 140-klasser och stärka oss merdär och sträva vidare mot 145-150 klass.

 

ARMANI - Är en utbildningshäst som kommit igång under senare delen av 2014 och då visat trevlig inställning. Målet är att komma ut på tävlingsbanorna under 2015.

 

NALLE PUH SWB - Se Armani.

 

GOTT NYTT ÅR!!!

 

 

 

SWEDISH RIDERS TROPHY PÅ STRÖMSHOLM OCH SÄSONGSAVSLUT PÅ HÖGBO INDOOR GAMES

 

Nu har jag gått i mål med tävlingssäsongen 2014 och avrundade med en tävling på Strömsholm där jag red IVORY i 135, Swedish riders trophy-kval, och SPIDERMAN i en 125 klass. Banorna höll internationell standard med mycket fina hinder, utsmyckningar och ridhusväggarna dekorerade med en massa reklamskyltar. Det fanns flera framridningsmöjligheter, både på en stor utebana med fibersand, i vita ridhuset och framhoppning i röda ridhuset. Underbart att få tävla sina hästar på en så klassisk och funkionell anläggning som Strömsholm! Det är lite speciellt att rida i det gamla ridhuset med Ehrengranats ord "mot framgången gives blott en bana", svävandes över ridhjälmen. Dessutom fick jag äran att rida fram samtidigt som Peder Fredricsson och det var häftigt och motiverande att se honom lägga upp sin framridning. B la red han med en tygel och handen hängande längs med ena sidan som vilken ridskoleryttare som helst som behöver träna på att få hästen upp på yttertygeln.). Med IVORY har jag lagt om mycket i min ridning; jag strävar efter att stärka ett nytt system med väldigt lätt och mjuk sits där jag inte trycker på de sista sprången. Det var spännande att få pröva detta på tävling för första gången och jag tycker att jag överlag lyckades helt ok. En rivning på andra hindret (oxer) där det nog berodde på att jag ej hoppat en tillräcklig oxer på framhoppningen och två i fas 2 där jag red ut henne på ett räcke med vatten i bakkant och fick med mig b i kombinationen. Hoppas att jag kan få ännu bättre timing med mer träning för mycjet kändes redan nu väldigt fint. 

SPIDERMAN fick kliva direkt in i nationell 125 med en ganska rejäl bana designad av Peter Lundström. Jag är mycket stolt över vår röde uppfödning som bara tidigare under denna säsong mest "spelade Allan" på banan men som nu galopperar rätt in på Strömsholms arena med spetsade öron och luftiga språng. En väldigt fin runda som jag avslutar med att hoppa fel hinder...

 

 

 

 

 

MARCUS-TRÄNING

Jag passar på att träna hästarna så mycket som möjligt nu när vädret slagit om till vår;). Det är helt fantastiskt att kunna rida konditionsträning ute på gröna fält i slutet av oktober månad... Bara att passa på och ta tillfället i akt. Förra veckan tog jag med IVORY till Marcus för att få en genomkörare. Prövade kombinationsbettet igen men det fungerade inte överhuvudtaget. Hon slog med huvudet och var väldigt irriterad redan från första tygeltaget så det var bara att springa upp och hämta reservtränset för att byta. Vi hoppade fram hästarna på ett räcke och en oxer samt en relaterad linje till en kombination. IVORY kändes helt ok men jag saknar den där "gummibollskänslan" som jag hittade tidigare under hösten. Hoppas på att den kommer tillbaka med lite mer hoppning? Avslutade mitt pass med en 130-140 bana med lite olika linjer och en trång kombination där jag hade ner b-hindret. Marcus säger att jag ska försöka bromsa upp hästen mer med sätet och försöka komma bort mer från handen. Sedan bad jag Marcus hoppa upp för att provhoppa lite så att han kan ge mig lite tips på hur jag kan rida IVORY som bäst. Jag jobbar ju mycket med att få tillbaka henne mellan hinder, där hon lätt blir stark och lite opåverkbar för mina hjälper. För Marcus var dock detta inte ett bekymmer och han hoppade några hinder upp mot 170 cm... Tillräckligt med kapacitet finns, med andra ord.

Tipsen från Marcus är:

 

X sätt inget tryck i hästen, där finns så mycket i alla fall

X inga sporrar, vanligt bett (kanske);)

X stå i lätt sits, bromsa med sätet  - gör inte så mycket

X tryck inte in hästen i hindret det sista språnget

 

Marcus fick det att se enkelt ut med otroliga språng. (Dock rev han båda i kombinationen) Ikväll ska jag försöka efterapa hans ridning. Till helgen håller jag kurs och tävlar unghästarna i Botkyrka.

 

28 oktober 2014 - 15 grader varmt  -  Vi rider hästarna i vårvärme och njuter! Här, Hanna i linne och City CHic NY

 

 

PIIA-TRÄNING OCH PIGGARE PÅLLAR

 

Denna vecka har hästarna främst vilat ut i sina hagar samt åter börjat motioneras lite lättare. Det märks att de har mått bra av lite vila för de brallar runt som vildar emellanåt. 

I onsdags hoppade jag ARMANI på Piias träning på Fornboda. Det var första gången som jag tog med honom på "riktig" träning och han gjorde ett riktigt fint pass. Han är en enormt trevlig häst att arbeta med.

Vi hoppade igenom lite olika typhinder med vattenmattor, grindar mm samt en kombination. ARMANI löste samtliga uppgifter utmärkt och tyckte att allt var väldigt roligt. Som avslutning hopppade vi en kortare bana. Piia tyckte det var en väldigt trevlig häst med fin inställning och passet resulterade i en spekulant. Alltid roligt när andra människor intresserar sig för det man lagt ned i arbete och tid runt hästarna. Det vore dock väldigt roligt att får fortsätta träna såväl ARMANI som NALLE PUH för att se hur de utvecklas framöver även om jag förstås är ödmjuk inför seriösa spekulanter.

Hursomhelst så älskar jag att få vara en del av att ta fram hästar till sporten och Piia påminde mig om hur vikitgt det är att det även finns "producenter" av sporthästar även om det ibland är lätt att sukta efter en "färdig" grand prix-häst...

 

...OCH SÅ FÖRKYLDA HÄSTAR PÅ DET...

Det var uppenbarligen inte bara jag som åkt på en förkylning. Rådgjorde med vår fantastiska veterinär, EVA-MARI LEVIN, efter de "sämre" hoppningarna nu senast. Vi beslutade oss för att ta blodprov på samtliga av våra tävlingshästar, pga att det även bland hästarna går mycket förkylningar just nu. Mycket riktigt visade blodproven dåliga värden och att hästarna dragit på sig ett rejält förkylningsvirus. Suck!

Därmed fick jag ställa in tävlingarna i såväl Riders Trophy, Södertälje och i Rimbo. (Blir för övrigt mäkta irriterad på Rimbo RK som har mage att ta en "expeditionsavgift" för att ta emot veterinärintyg. Jag lovar att det kostar tillräckligt med pengar att ha hästarna sjuka och ståendes...)

Nu har hästarna ordinerats vila med hagvistelse veckan ut för att sedan börja motioneras lättare och "känna av" läget. Hoppas att avbrottet inte behöver bli alldeles för långt.

De andra unghästarna som jag har i träning får dock desto mer fokus nu. De står uppstallade på ett annat stall så jag hoppas att de slipper undan förkylningen. 

Jag har passat på att premiäråka med dem till ridhuset där de skötte sig utmärkt. Det är roligt att jobba med så ambitiösa unghästar!

För övrigt har jag visat en saluhäst åt mina vänner. Detta är en riktigt tävlingsmaskin med mängder av vinster och placeringar i 110 och 120klass. Kvick, energisk med motor och en vilja att vara felfri. Passar fd ponnyryttare som går över till häst och/eller ryttare som vill komma ut direkt på tävlingsbanan och plocka priser. Hör av er för mer info!

 

PANNKAKA PÅ PIIA-TRÄNINGEN OCH FÖRKYLD I EN HEL VECKA...

 

Denna v ( v 39) har hästarna vilat sedan i tisdags... På måndagen tog jag med IVORY och SPIDERMAN till Fornboda Equestrian för att passa på att trimma för Piia, som kom upp till Stockholm. Först åkte jag med två hästar till vår hovslagare (Jörgen) utanför Uppsala och sedan åkte jag hem för att fixa stallet, byta hästar och åka till Fornboda.

Jag kände mig frusen hela dagen och det kändes som om jag red båda passen för Piia i någon slags dimma. Först hoppade jag IVORY vilket gick otroligt dåligt. Hon var klart upprörd över betslingen även denna gång (precis som under vår misslyckade 130 start på Runsten) och under detta pass fick jag inte ens röra högertygeln utan att hon protesterade. Piia kände på sidan av käken och IVORY reagerade massor! Hon har förmodligen blivit påverkad av det nya bettet (kombinationsbettet) så nu måste vi kontrollera detta noggrant med vår veterinär. Typiskt, när jag nu trodde att jag hittat rätt i djungeln av bett. Piia kopplade hursomhelst "om" tygeln så att jag enbart red med "hacket" påkopplat. Detta blev något bättre men jag hade ju inte någon möjlighet till att göra ett bra pass så vi gav oss efter att ha hoppat fram på en linje med två räcken där det andra räcket var upp mot 160 cm. (Spännande att hoppa ett sådant hinder med enbart "nosgrimma";).

Pass 2 red jag SPIDERMAN som till en början kändes fräsch och spänstig. Dock tog kraften slut efter framhoppningen på de två räckena med 29 m emellan där vi skulle växla mellan 6 och 7 språng. Spider hoppade dock några fina språng på 130 höjd. Sedan blev det bara iskallt och lång väntetid då ett av ekipagen som tränade stannade oavbrutet på hinder nr 1 av banan... Hopplöst. 

Med en iskall ryttarkropp och en lika kall SPIDERMAN försökte vi dock hoppa igenom banan och jag tror att jag rev i princip allt som gick att riva. En iskall och lite stum häst och en iskall ryttare är ingen bra kombination.

Åkte hem, jobbade på tisdagen med en allt större frossa i kroppen, hade tur som fick stall- och ridhjälp av REBECCA och har sedan varit däckad hela veckan med någon slags kombinerad ryggåkomma och dunderförkylning.

Blä. Södertäljetävlingarna med "Swedish riders trophy" ligger risigt till för vår del så hästarna inte har ridits under resten av denna värdelösa vecka.

 

 

DARRIG INOMHUSSÄSONGSPREMIÄR PÅ RUNSTEN OCH LYCKAD 4-ÅRSDEBUT HOS HUFVUDSTA RK

 

Sista helgen i september var det dags att flytta tävlingarna inomhus igen. Jag har ingen egentlig "inomhushäst" i stallet då samtliga är stora med rejäla galopper som gör sig bäst på större ytor utomhus. Dock är det inget som går att påverka då sommarsäsongen dessvärre nu är över för denna gång.

Jag valde att ta med mig SPIDERMAN och IVORY till Runstens stora ridhus för att få inomhuspremiären avklarad.För SPIDERMANS del gällde 110 och 120 hoppning men dessvärre ramlade bommar ned i båda klasserna. I 110 klassen rev vi ett vanligt räcke då jag var lite sen med att få tillbaka honom och han numera tycker att 110 är en barnlek.

Till 120 upplevde jag honom som ömsom spänd, ömsom seg; det är inte lätt att veta hur mycket tryck man kan sätta i hästen då så min ganska passiva ridning mot hinder ett och två var tydligen ett felaktigt beslut då jag hade ned båda två... I övrigt blev resten av rundan mer OK med bättre rytm i ridningen och fin hoppning. 

IVORY startade 130 klassen och kändes "stökig" i munnen redan vid framridningen. Jag provar ju en ny betsling i form av ett kombinationsbett, vilket har känts fantastiskt bra fram till denna tävling då det inte fungerade överhuvudtaget. När jag väl klarat av framhoppningen med en sämre känsla än på länge så kraschar ekipaget före oss rejält inne på banan... Ingen rolig vurpa men ryttaren var tyvärr för grön för att rida på 130-nivå. Vad är det som får folk att vilja rida för tuffa klasser för sin och hästens egentliga utbildningsnivå? För vems skull gör man detta? Måste säga att detta är helt livsfarligt för alla inblandade. Hästen skenade handlöst runt i det stora ridhuset och fick upp en hiskelig fart varpå den rusar igenom collectingring en håsrmån...

För min och IVORYS del så var den starten därmed förstörd redan innan vi startat. Jag fick dock möjligheten att gå upp till framhoppningen igen för att värma lite till och hoppa något språng eftersom detta tog en hel del tid. Tyvärr hittade jag ingen bra ridning överhuvudtaget så när vi väl startade så hade vi ned tre bommar. En rejält värdelös tävlingsdag, resultatmässigt, men nu har vi i alla fall klarat av inomhuspremiären för denna gång.

Söndagen blev mer lyckad då jag åkte med våra "småhästar" till Hufvudsta där Johan designade banorna. Detta var tävlingsdebut för vår 4-åring; CITY CHIC NY, som uppträdde som hon aldrig gjort annat än att tävla:). CITY CHIC NY skötte sig exemplariskt dagen igenom och hoppade enkelt och okomplicerat igenom sina allra första tävlingsbanor. Så roligt! Även EBONY NY visade upp fin hoppning i sina båda rundor och gav en glad känsla inne på banan med fina, runda språng.

Kul att avsluta tävlinghelgen med så fina rundor av stallets unga tävlingshästar!

 

EBONY NY https://www.facebook.com/video.php?v=335742069919736

CITY CHIC NY https://www.facebook.com/video.php?v=335736049920338

 

 

 

 

PIIA-TRÄNING X 2, MARCUS-TRÄNING OCH ETT KRASCHAT HÄSTSLÄP

 

Självklart passar en av våra gulliga unghästar på att leva rövare i släpet nu när stormen viner utanför stalldörren och man mer än någonsin behöver ta sig i skytteltrafik fram och tillbaka till ridhus... Dessutom strejkar bilen och har nu lyckats vara inlämnad 1 vecka på Afténs bil i Åkersberga utan att de gjort någonting åt problemet... Det är inte lätt att hålla på med hästar, ska gudarna veta!

Tur att jag har bussiga hästägare som ställer sitt släp till förfogande så att jag i alla fall har kunnat ta mig på några träningar med en häst. Två Piia-träningar har vi hunnit med sedan sist; den första med EBONY NY då vi hoppade utomhus. EBONY briljerade i markarbetet och där får jag passa så att jag inte ställer för höga krav på henne då hon är endast 5 år gammal. I hoppningen kändes hon dock fortfarande spänd och lite "klämmig" i svängarna, i alla fall den första rundan vi hoppade. Först under den andra rundan började det släppa och EBONY visade upp riktigt fin hoppning, framförallt i trekombinationen vilken hon lekte igenom utan funderingar trots att det nog var första gången hon hoppade en sådan. Kul! Tyvärr har EBONY reagerat på övergången till silage och därmed tappat några dagars träning... Tanken är att hon ska starta i helgen då Johan kallats in som banbyggare i Hufvudsta men då måste hon ju vara i form OCH likaså mina förbaskade fordon.

Jag har dock även hunnit med ett pass för Marcus med just Ebony, vilket kändes riktig bra, med lite linjer b la in i en kombination. Fick även hjälp med IVORY ett pass där hoppningen var helt suverän. Provade att rida på ett kombinationsbett och hittade den känsla jag letat länge efter. En avslappnad IVORY med ett lugn mellan hjälperna, där jag snabbt kunde reglera henne utan "fight". Hoppas på samma känsla inne på tävlingsbanan nu bara.

 Känns att träningarna börjar få effekt. Jag rider bra just nu och känner mig "med i matchen" igen. Konstigt det där med att formkurvan stiger ju mer man tränar?!?;) 

I veckan fick jag en genomkörare med IVORY för Piia som var mycket nöjd med det hon såg. (Har nästan aldrig hänt;). Piia tyckte att IVORY var fint musklad, genomriden och lösgjord nog samt med sina typiska, uppseendeveäckande "Ivorysprång". Coolt.

Hoppas på att konservera formen nu bara och att mitt "flow" får synas på tävlingsbanorna nu också. Rider Årsta Runsten till helgen med IVORY och SPIDERMAN (snälla låt mig sätta 120-kvalen med Spider nu så vi kan få lite nya utmaningar i 130-klasser...) samt debuterar vår 4-åring CITY CHIC NY på "riktig" tävling i Hufvudsta. (Missade ju 4-års kvalen pga hennes skada från åsknatten som tack och lov inte lämnade några allvarligare men). 

Har också kommit igång på ett trevligt sätt med ARMANI (e Aerline H) och NALLE PUH (e Tornesch) vilka jag hoppat lite under föregående vecka. 

Flowet smittar av sig på samtliga hästar, med andra ord!

 https://www.facebook.com/video.php?v=10202364920195658

 

 

110,120,130,140-HOPPNING PÅ RÅDMANSÖ!

 

Förra veckan gick i ett huj; jag har nu 6 hästar under sadel i och med att jag utbildar ytterligare två hästar åt en familj. En 5-åring e Tornesch och en 7åring e Aerline H. Ett roligt samarbete där jag hoppas på att kunna föra fram det fina blodet som finns i dessa hästar. För övrigt har jag haft träning ute på Stall Västergården där jag tränar ett glatt gäng med b la POPPAEA e Gaugain de Luly som jag hade i träning tidigare samt på Stall Frötuna med mina ambitiösa elever. Kul när folk vill ta del av ens kunskaper! Dessutom fick jag Marcus hjälp under såväl tisdagen som torsdagen då jag hoppade igenom både SPIDERMAN, (som börjar dra blickarna till sig) och vår 5-åring EBONY NY som nu börjar hitta rätt i hoppningen. Förutom detta bjöd Rådmansö HSF upp till tävling på lördagen där jag startade 110 ,120 med SPIDERMAN samt 130, 140 med IVORY.

Jag är mycket nöjd med samtliga av dessa rundor. SPIDERMAN var avspänd och ridbar inne på banan och hoppade återigen fina, korrekta språng:) och IVORY var inte i en bom i 130-klassen där jag, mycket förargligt, red bort mig i omhoppningen genom att totalt glömma bort banan...

140 kändes överlag bra med rytm och mycket gummi i IVORY. Dock har vår vita hoppdrottning endast gjort ett fåtal starter i år så det finns såklart saker att förbättra. Jag måste själv försöka vara i bättre balans och INTE tappa tyglarna i de enorma lyror som IVORY smäller till med för när jag inte får till detta kommer nedslagen. Överlag så kändes 140-rundan "enkel" och okomplicerad att rida runt trots att jag endast ridit två (!) 130-klasser under 2014som mest handlat om unghästcoaching;). 

 

https://www.facebook.com/video.php?v=323751097785500&l=7398751530305803596

https://www.facebook.com/video.php?v=323750451118898&l=3096507708944684132

https://www.facebook.com/video.php?v=323749804452296&l=7701010036972705015

 

HOPPFULL VECKA;)

 

Denna vecka har varit fantastiskt rolig och nyttig ur hoppsynpunkt. Jag har hunnit med två rejäla träningspass; ett med SPIDERMAN för Marcus, där vi jobbade igenom en del relaterade linjer, kombinationer och en bana med något/några större språng. SPIDERMAN visade återigen sin mognad och hoppade lugnt, rytmiskt och avspänt runt banan. Han trivs verkligen på Kungsgårdens fina underlag med fibersand och känns så avslappnad och tillfreds när han får arbeta där. 

Pass två var på Fornboda Equestrian för mina andra tränare; PIIA PANTSU. Igår tog jag med vår 5-åring EBONY NY för ett typiskt Piia-pass med mycket markarbete och rejäla linjer med olika typhinder. Piia tyckte att EBONY utvecklats massor sedan hon såg henne sist vilket är roligt att höra efter allt jobb jag lagt ned på henne. Jag har bla, i samråd med min mycket skickliga hovslagare, JÖRGEN LUNDHOLM, prövat en ny ringsko fram på EBONY och jag upplever en klar förbättring i och med detta. Nu var hon väldigt "med i matchen" och arbetade ambitiöst igenom övningarna och hoppade en felfri runda. Lite spänd var hon emellanåt men nu kändes det mer som vanlig "unghästspänning" men med en inställning att lösa uppgifterna istället för att "tjura ihop". No hoof no horse, med andra ord!

Förutom all träning som blivit av denna vecka så har jag även fått förtroendet att utbilda och tävla två nya unghästar åt trevliga hästägare. Vi har nu inlett ett samarbete med sikte på att få fram två fina hopphästar till sporten. Jag har också förmånen att få samarbeta med en ny sponsor; MULTERAL AB, som kommer att stötta mig i min satsing på hoppsporten. Detta innebär en möjlighet för mig att komma ut på fler tävlingar och även en chans att få träna fler riktigt bra pass. Tack för denna möjlighet som ger mig energi och framförallt tid och arbetsro att lägga på hästsatsningen. 

  Multeral AB är ny och välbehövlig sponsor till Norrby Hästcenter:)

 

 

 

KRÅKHOPPET, Tierp 

 

 

Är åter hemma på gården efter några dagars tävlande i Tierp med SPIDERMAN och IVORY. Tävlingarna började i solsken och sensommarvärme med en ridbar och fokuserad SPIDERMAN som enkelt galopperade runt 110-klassen felfritt. Det är otroligt vilken utveckling som har skett med honom nu. Koncentrerad vid framridning/framhoppning (även om han springer runt och gapar litegrann...), avspänd när vi joggar runt på banan innan start och fin och mjuk i rundorna. Det lönar sig att utbilda hästarna tålmodigt, vilket det gäller att påminna sig om de dagar man tycker att hästarna mest fjantar runt i livet... Till 120 klassen fick vi lite bråttom mellan starterna och SPIDERMAN var först ut även här. Samma lugna inställning och en trevlig runda med en tå på en bom och några tidsfel som jag faktiskt väljer att ta då jag kan rida såpass avspänt och lugnt istället. 

IVORY var glad som en lärka och showade loss rejält på framhoppningen. Många blickar drog vår vita hoppdrottning till sig då hon hoppade stöden ut med "gummi" i benen både på framhoppning och inne på banan... Fick bud från en rejält meriterad ryttarkollega, dessutom. Vore dock roligt att få ta det sista klivet upp i svår klass, men reella bud skall väl alltid beaktas antar jag?

Dag 2 handlade om 120 hoppning för SPIDERMAN och han körde vidare med sin coola attityd såväl på framhoppning som inne på banan. Dock bestämde sig vädergudarna för att skicka ett aldrig sinande skyfall över Tierps bana så underlaget förvandlades till en plaskig och seg gyttjepöl. Vi fick med oss ett räcke i denna klass där det kändes som om vi sögs fast i uppsprånget. Annars var nog detta SPIDERMANS hittills "bästa" 120-runda med mycket rytm, lösgjordhet och finfina språng. Han agerade som en riktig tuffing då han helt obekymrat klafsade på så att leran stänkte upp över öronen på oss.

Sedan kom skyfall nummer två för dagen och om banan var dränkt innan så kan Ni nog ana hur den såg ut sedan. (Se bilden ovan annars). Ryttarna gömde sig i cafeteriatältet och vi diskuterade fram och tillbaka om lämpligheten i att rida sista klassen. Det var som sagt slutligen ingenting att ens fundera över och vi var många som valde att stryka våra hästar från dagens 130.

Det blev till att åka hem och trimma i ridhuset vid uppstallningen istället. Snopet värre.

Dag 3 startade jag IVORY i en 130, vilket var längesedan för vår del. Äntligen lite större hinder att tampas med! Jag fick inte till någon riktig känsla på framhoppningen. Det blev att jag red väl mycket framåt de sista galoppsprången och jag upplevde henne som mer "käftig" än den senaste tiden vilket jag inte hittade någon förklaring till.

Det blev tyvärr lite samma känsla inne på banan. Jag red iväg henne väldigt onödigt till ettan och hade sedan ett sjå att hitta en jämnare rytm och bli klar i tid. Vi hade ner trean lite "tråkigt" och tog sedan båda utsprången i kombinationerna där det gick på tok för fort och jag inte fick plats nog. Att den andra kombinationen hade en typisk "Leif Halltrippelbarr";) som insprång gjorde kanske inte saken enklare. Har svårt att få tillbaka vår turboCardento i kombinationerna och när jag dessutom rider till så mycket som jag gjorde till ettan så antar jag att jag får stå mitt kast. Turbon kickade igång rejält. I övrigt var resten av banans 10 språng helt suveräna med mycket luft mllan bommar och hovar. Eventuellt fick jag dessutom förklaringen till min lite "kämpiga" känsla då vi efter rundar upptäckte att jag ridit med den för långa martingalen. Ska återgå till den rätta martingalen nästa runda och utvärdera.

Ett lyckat meeting var det i alla fall i det stora hela och jag är nöjd med Norrbys fina hopphästar och, mestadels, min egen ridning. HANNA NILSSON är dessutom världens bästa groom och tävlingssällskap som slet från morgon till sen kväll för mig och mina hästars bästa.

En toppenpingla jag aldrig släpper! 

 

TRÄNA, TRÄNA, TRÄNA

 

 

Är inne i en period av träningssatsning. Jag upplever att hästarna hoppas lite för lite och när vi väl kommer ut på tävling så blir det en form av träning. Så ska det inte vara, förstås. Tävling ska helst vara ett kvitto på den träning man lagt ned hemma. Jag har alltså valt bort en del tävlingar till förmån för att nöta på rent träningsmässigt. Dessutom är det väldgit roligt att träna och jobba igenom olika delar för varje häst och sig själv. Under veckan som gått har jag fått väldigt bra hjälp av Marcus Westergren som är min "gamla" tränare. Jag tog med mig SPIDERMAN och vi jobbade med olika linjer, kombination och en bana. 

Idag passar jag på att åka dit med IVORY för att få trimma innan vi åker till Tierps; "Kråkhoppet" och stämmer av vårat tränande. 

 

https://www.facebook.com/photo.php?v=313264658834144&l=2193363530698202284

 

 

BLIXTAR OCH DUNDER...

Det har varit enormt varmt här under de senaste veckorna och det är inte lätt att veta när hästarna skall vara inne/ute samt när det är möjligt att trimma dem. Vi har valt att ha hästarna inne på dagarna då det är extremt varmt och mängder av insekter som besvärar de stackars djuren för att släppa ut dem under nätterna.

Under en natt då vi hade fyra av våra hästar ute slog blixten ned hela två gånger på gården. Jag är rutinerad i hästlivet och har, precis som andra som lever med hästar, varit med om del riktigt ruskiga tillfällen. Detta var ett sådant tillfälle då man liksom kippar efter andan och tror att man är med i en dålig skräckfilm... Vi kunde bara, totalt hjälplösa, stå i ett fönster och se blixtrarna fräsa mot marken medan hästarna sprang för livet i sina hagar. Ett hemskt scenario.

När vi kunde springa ut till hästarna hade det värsta inträffat. Hagar och eltrådar låg huller om buller och vi hittade vår fina 4-åring; CITY CHIC NY ståendes på tre ben i en demolerad hage. 

Timmarna som följde efter att ha hittat henne var så hemska att uppleva. Det blev röntgen och ultraljud på Ultuna och när veterinären meddelade att CITY CHIC NY klarat sig undan en misstänkt fraktur så kändes det som om ett stort lass sten lättade från mina axlar.

Kära lilla häst vilken tur i oturen!

Nu väntar lite rehabilitering och vila så hoppas vi på att hon får en fin höstsäsong trots detta elände.

 

 

ANMÄLD TILL INTERNATIONELLA STARTER:)

 

 

Nu har jag anmält Norrbys flock till våra allra första internationella hoppningar i samband med ÅLAND SUMMER GAMES 2014.

Jag blev rekommenderad denna tävling av min tävlingskollega och gamla vän PETRA CARLSSON som bor på Åland och driver sitt stall där. Det ska tydligen vara fina tävlingar på Åland så det blir jättekul:). Som grädde på moset så tävlar även 4-5 åriga hästar om riktigt bra premier i "Racing Noviisi". Dags att börja slipa på formen, med andra ord!

 

RUNHOPPET 2014, VALLENTUNA RK

 

 

Sista helgen i juni (även om man vädermässigt snarare skulle tro att det var sista helgen i mars...) red jag det numera årligen återkommande Runhoppet hos min gamla hemmaklubb, Vallentuna RK. Jag packade släpet fullt med EBONY NY, SPIDERMAN CRUZ och (äntligen) IVORY för att avverka en hel radda med rundor på en och samma dag. Lite kaxigt hade jag tänkt mig att "klara mig själv" men kvällen innan tog jag mitt förnuft till fånga och insåg att det inte skulle bli några bra förutsättningar med tre hopphästar på tävling med en ynka person... EVA GRICE, min vän sedan många år och boende i Kyrkbyn, ställde upp med en brandkårsutryckning och cyklade(!) enkelt över till Veda i utsatt tid för att serva mig med glada hopphästar hela dagen. Snacka om god vän! Måste hitta på något för mina vänner som alltid får ställa upp på mina hästhyss... (Dessutom hade min fina väninna tillika skickliga ryttarinna ELINA möhippa under dagen vilken jag spurtade in på vid 19-tiden på kvällen...)

Först till start denna smått hektiska tävlingsdag var EBONY NY som nu visade att hon verkligen har förstått upplägget runt en tävlingsstart. Bästa framhoppningen hittills med fyra hovar på marken och hyfsat avspända språng. Tyvärr skickade välmenande funktionärer ner oss lite väl tidigt (halvvägs genom framhoppningen) och även domaren ropade myndigt in oss på banan som första start trots att Equipen visade startnummer 11, vilket också stämde... Inte optimalt att traska runt, runt med en yster 5-åring med adrenalinpåslag som en superatlet. Oändligt många skritt/piaff/sken-varv senare fick vi starta på riktigt och då plockade vi inte helt oväntat hinder nr 1. Önödigt i resultatprotokollet, även om jag prioriterar att minnas den runda i rytm, balans och avspändhet som vi ändå fick till. Blir bra framöver.

SPIDERMAN var näst ut och gjorde sitt livs första "avspända" tävlingsdag; lugn och i fokus från framhoppning till att målflaggan passerades med ett prickfritt resultat i 110 klassen. Vågar nog påstå att jag har hittat hur Mr S fungerar som bäst i hetluften;).

IVORY, som pga rehab, inte har startat sedan april, hoppade sedan andan (och musten) ur såväl mig som ur publiken. Vilken.Stjärna. Ivory. Är!!! Hade ont i knäna bra länge efter rundan som hon nog trodde var 150 och inte 115;)

Jättetack till mina "gamla" vänner MICKAN och MARIANNE LINDBERG som ryckte in och groomade även de. Kändes som på den gamla goda tiden med ett invant team runt sig där ord knappast behövs. Underbart att vara ryttare med så fina vänner runt sig:).

 

 

 

SOMMARMEETING MED DALÄLVEN SOM INRAMNING

 

Fotot ovan är taget av duktiga HANNA NILSSON

Andra helgen i juni åkte vi på unghästarnas allra första nationella långmeeting i Dalarna hos Gagnefs Ridklubb. Det var över tio år sedan jag besökte denna ridklubb och då var det som ungdomsryttare i 140-klasser:). Denna helg kan nog ses som en del i hästarnas väg mot just större klasser. Gagnefs RK satsade nämligen på unghästarna vilket är otroligt behövligt då det är viktigt för oss unghästutbildare att få komma ut och visa våra kommande stjärnor;) vad det handlar om. Stora banor, varierande hindermaterial, proffsig banbyggare och premier till unghästarna gjorde denna tävling attraktiv ur min synpunkt. Därför körde jag mer än gärna i 5h för att ta tillvara denna relativt unika möjlighet att utbilda mina unga hopphästar.

EBONY NY startade en klass/dag och nu visade hon att hon förstått sig på vad tävling handlar om. Kaxig och lite väl självsäker under första dagens framhoppning där vi var mer i luften än på marken för att sedan galoppera in på banan med spetsade öron och sug mot hindren. Jag upplevde att jag fick trångt på flera "framåtdistanser" vilket är mycket positivt då jag tidigare har haft problem med att inte riktigt få EBONY att våga hoppa av utrifrån hinder utan snarare kommit i botten på många språng.

EBONY hoppade samtliga lådor, grindar, matttor mm och jag är väldigt nöjd med rytmen och hennes inställning i samtliga av helgens klasser även om vi petade några bommar på vägen. Många av de unghästar som deltog stannade på flera av hindren men mina hästar hade inga som helst problem med materialet. Kul att se att utbildningen ger resultat!

SPIDERMAN fick hoppa 4 klasser under 3 dagar; varav tre 110 och en debut i 120 vilket jag såg fram emot mycket.

120 klassen höll nationell standard och SPIDERMAN hoppade egentligen sin bästa runda i denna klass även om vi fick två bommar ned då jag fick trångt på två distanser. Detta jobbar vi vidare på och nu fick jag även tillfälle att prova en ny betsling under flera dagar vilket jag är mycket nöjd med.

Förutom fin hoppning och ett stort kliv framåt i mina unghästars karriär så har jag dessutom haft mycket trevligt sällskap av min fantastiska groom och proffsfotograf:HANNA NILSSON samt min nya tävlingskompis CHARLOTTE FAHLSTRÖM. Tack för en härlig helg med mycket skratt!

 

 

 

 

 

 

NATIONALDAGSHOPPNING HOS LURBO RK OCH MILSTOLPE MED HELA FLOCKEN ANMÄLD TILL SAMMA TÄVLING!

 

Edsbro Ryttarförening - Edsbro Ryttarförening
2014-07-12	Katarina Aggring	City Chic NY	110,00 kr	REGISTRERAD
2014-07-12	Katarina Aggring	Ebony NY	210,00 kr	REGISTRERAD
2014-07-12	Katarina Aggring	Spiderman Cruz	310,00 kr	REGISTRERAD
2014-07-12	Katarina Aggring	Ivory	110,00 kr	REGISTRERAD

Det är ju inte klokt vad fort åren passerar förbi! Det känns som om våra uppfödningar såg solens ljus igår och nu är de anmälda till samma tävling, hela flocken. Det känns som en milstolpe i vår karriär att äntligen få visa upp våra hästar på ett och samma evenemang. Det känns varmt i hjärtat, vill jag lova och jag har längtat så länge efter denna dag.

Igår var vi i Lurbo och firade nationaldagen med trevliga hopptävlingar. Lurbo har "koll på grejerna" och det finns två ridhus att rida fram/hoppa fram i, bra underlag på utebanan och fina, "riktiga" hinder. Banorna var bra designade av Victoria Lundström, en för mig ny bekantskap vad gäller banbyggare och hon presenterade fina banor som var anpassade till denna nivå av tävling. Toppen! Jag valde att endast ta med SPIDERMAN då jag tyckte att EBONY NY hade gjort tillräckligt med sina fyra (tre felfria) klasser förra veckan och kommande helgs meeting i Gagnef. SPIDERMAN behövde komma ut och andas tävlingsluft efter en lite ofrivillig paus med lite ryggkänningar. Nu känns han fit for fight och hoppade runt Lurbos banor högst obekymrat. 

Rytmiskt, okomplicerat och avspänt med en nollrunda i första klassen och ett tråkpet i den andra. (Tror han lade fokus på alla funktionärer i reflexvästar som hade samlats runt ett enda hinder... Såg faktiskt lite mysko ut;)

Nästa helg är planen inställd på tävlingsdebut i 120 klasser för vår charmige SPIDERMAN.

Grattis tilll vår granne BJÖRN och AMICA som dominerade i 1 m klassen och matchade nationaldagen med en blågul i pannbandet:):

 

PRESTATIONSHINGST+PRESTATIONSSTO=PRESTATIONSAVKOMMOR!

 

 

Det är så fantastiskt roligt att utbilda unghästar. Även om det är mycket slit med jobbiga timmar i bagaget så är det alltid en sådan lycka att få utbilda hästarna till kommande tävlingsindivider. Från de allra första rundorna som mest är vingliga och svajiga och där man mest funderar över hur det ens är möjligt att ta sig över hinder till att de unga hästarna smälter sina upplevelser och visar att de inget hellre vill än att få komma in på tävlingsbanan för att skutta runt med stort självförtroende.

EBONY NY är just nu inne i den fasen då hon går från att vara en grön och valpig unghäst till att börja begripa vad det hela går ut på.

Under Kristi himmelsfärdshelgen galopperade EBONY NY glatt in på banorna och de felfria rundorna avlöste varandra. Unghästlycka och unghästryttarlycka!

 

 

REGNRUSK HOS ROSLAGENS RKK

 

Det är underbart med alla extrahelger som löser av varandra just nu vilket gör att man kan vara ute och samla tävlingsrundor med de yngre förmågorna. Det är inte heller helt fel när klubbarna i närområdet bjuder in till tävling. Korta resor för de kommande tävlingsstjärnorna men ändå möjlighet att samla rutin på riktiga tävlingar. På Kristi Himmelsfärd åkte jag och grannen BJÖRN till fina Lovisedal för att hoppa några rundor. Jag fick endast med mig en häst, EBONY NY, då vår SPIDERMAN tyvärr har dragits med lite ryggont sista veckan och är behandlad av vår equiterapeut. (Han kommer vara som en tiger att sitta upp på efter några dagars ledighet...). EBONY NY startade den regntunga eftermiddagen med att göra sin första runda på en större utomhusbana med varierande hindermaterial. Hon var mycket glad och busig på framhoppningen och bockade och pep om vartannat.:) Det är roligt när unghästarna börjar förstå vad tävling handlar om och dessutom visar att de tycker det är himla kul att vara ute. 90 banan var lite onödigt krånglig (det ska ju trots allt vara en klass för de allra grönaste ekipagen) och hinder nummer ett stod placerat så att man i princip landade i några stora traktordäck som stod som infångare för ett annat hinder. Kändes som sagt lite väl knixigt och svårmanövrerat när man bara vill få igång en bra galopprytm och styra runt banan enklast möjligt. 

EBONY var lite spänd och svårstyrd runt den banan och rundan blev hackig och tittig med en del fel i bagaget. Som sagt, merparten av starterna gick i mål med många fel vilket kanske inte är helt önskvärt i en 90 klass.

100 cm klassen var klart bättre byggd. Här fanns möjlighet att hitta en rytm och hinna med att svänga en vinglig unghäst.

EBONY NY kändes självsäker och positiv redan under framridningen och hoppade bara fina språng med stort självförtoende på framhoppningen.

Inne på banan visste hon precis vad det handlade om och nu fick vi till en jämnare rytm med fina språng vilket resulterade i en felfri runda.

Nöjda och glada kunde vi heja fram vår granne Björn och hans AMICA till vinst i 100cm klas samt vår kompis Hampe till vinst i 110 klassen.

På söndag passar vi på att starta hos en annan "grannklubb"; Skånsta Ryttare, sedan blir det nationaldagshoppning hos Lurbo för att sedan åka på unghästarnas första långmeeting i Gangnef.

Hoppas vi ses?

 

 

VÄRMEBÖLJA HOS HANINGEBYGDENS RF 

 

Bristen på unghästtävlingar för de hästar som inte riktigt är redo att börja hoppa unghästklasser på de större evenemangen gör sig påmind. Det gäller att lusläsa på tdb för att, om möjligt, hitta några tävlingar som är möjligt att åka på där det finns grundläggande förutsättningar för att kunna lotsa runt vingliga ungdjur. Dilemmat är att det finns mycket få tävlingar att välja mellan; det blir litegrann att "hålla till godo" med det som erbjuds medan man måste vara tacksam mot de tävlingsarrangörer som finns. Problemet med de lokala tävlingarna runt om i Stockholmsdistriktet är att det blir relativt osäkert att komma ut med lite osäkra och pigga unghästar i en miljö som är relativt rörig; orutinerade och nervösa ekipage, osäkra funktionärer, banbyggare utan speciellt mycket erfarenhet i kombination med små framridningar där folk rider "hejvilt" är inte idealiskt för någon. Det kanske börjar bli dags för rena unghästtävlingar/rena nybörjarklasser för kombinationen av orutinerade ryttare som ska samsas med unghästekipage som gör sina allra första starter är inte lyckad för någon. Nåväl, i helgen som var så åkte vi med SPIDERMAN CRUZ och EBONY NY till Haninge för att starta i 27-gradig värme. Mycket varmt och tryckande för samtlinga och tävlingen avhölls inomhus... 

EBONY NY startade en 90 och en 100 cm klass med fokus på framåtbjudning. Första klassen var lite vinglig men framåt och felfri. Till den andra klassen visste hon exakt vad som väntade (alltid roligt när poletten trillar ned) och det var en framåt och glad EBONY NY som fint hoppade runt även den andra klassen med ett onödigt pet.

SPIDERMAN CRUZ fick åka med enbart för att han behöver vara ute i tävlingsmiljö så ofta som bara är möjligt. Han tyckte dock att det var ytterst löjligt att hoppa runt en liten 1 meters-klass;). Dock skötte han sig exemplariskt och visade att han börjar kunna hantera en stressig tävlingssituation och fokusera på hoppningen.

 

 

 

 

 

EDSBRO RF

 

 

Förra helgen tävlade jag i Edsbro på deras fina naturbana som kantas av skog och grönska. Jag är förtjust i denna lite "bortglömda" tävlingsplats för den är både vacker och funktionell med "riktigt" hindermaterial. Dock är underlaget lite i väl hårdaste laget så det kanske går att förbättra något för det tycker jag att det kan vara värt när alla andra förutsättningar finns på en tävlingsplats. Vi behöver en bra standard på våra "vanliga" tävlingar för det är ju både smått omöjligt att komma med på de eftertraktade tävlingarna samt att unghästarna ändå behöver få utbildas på riktiga banor. Svårt dilemma att lösa, verkar det som.

SPIDERMAN var med på denna tävling och startade en 110 klass. Han jobbade väldigt fint med sina språng men tittade till väldigt plötsligt på en linje med en planka i en oxer och kastade sig ifrån hindret med lite rodeo som följd... Glädjande nog var det bara att göra en ny anridning för att han skulle tycka plankhistorien vara ok att hoppa. Det hade inte gått med honom för några månader sedan, vill jag lova, så detta var en stor seger för den hästen som nu kanske kan börja fokusera mer på sin uppgift än på att visa upp rodeokonster var och varannan start...

Nu blir det några veckor intensivt tävlande för honom och de andra unghästarna vilket jag ser fram emot.

 

 

 

 

 

 

MOT HÖGRE HÖJDER!

 

Denna vecka har gått i ett och det märks att unghästarna har utvecklats mycket under sista tiden. Ridningen av vår 4-åring; CITY CHIC NY börjar mer och mer handla om att lämna "inridningsstadiet" för den unga hästens utbildning, vilket är väldigt kul! Vår 5-åring; EBONY NY har under veckan fått pröva på att hoppa något lite större språng på 130 cm vilket också är en milstolpe. SPIDERMAN CRUZ fick följa med till Fornboda Equestrian på en mycket givande och glädejefylld träning för PIIA. Jag har försökt vara mer effektiv i ridningen under de senaste veckorna och PIIA tyckte att detta verkligen syntes. Framförallt har jag jobbat massor med att få hästarna lite extra framför mig i ett kanske något för högt tempo. Framåtbjudning är ledordet i den unga hästens grundridning.

Vi började passet med en ganska krävande markarbetsövning där man skulle rida serpentiner mellan galoppbommar på kortsidorna och få till rakriktning med byten mellan bommarna. Det gällde också att få met hästens yttersidor i varje båge; annars missade man lätt att komma in mellan bommarna. Nyttigt och omöjligt att fuska! SPIDERMAN gjorde detta ambitiöst och bra för sin ålder.

Sedan hoppade vi igenom några linjer med stor vattenmatta och en kombination.

Jag ska tänka på att inte rida för fort och att inte länga ut SPIDERMAN de sista galoppsprången utan försöka rida mer som Marcus Ehning med samma rytm runt hela banan.

Vi hoppade också en "mittemellan" runda felfritt och okomplicerat för att sedan avsluta med en 120-130 bana med kombination. Det var lite pirrigt innan rundan för det är alltid lika spännande att se hur de unga hästarna reagerar när hindren kommer upp lite mer "på riktigt". Måste säga att jag var ytterst nöjd med SPIDERMAN som gjorde en minst lika okomlicerad runda igen och avslutade med kombinationen på 130-140. Piia var nöjd, kom med mycket beröm för min mer effektiva ridning och tyckte att SPIDERMAN ju är en riktigt fin hopphäst med kapacitet för större uppgifter. Kul när allt jobb börjar ge resultat.

 

 

1:A MAJ MED SNÖSTORM, ÄREVARV OCH SEGERBUKETT!

 

Första maj började väldigt mycket utan just att vara varken "skön" eller "stråla med majsol". Trodde inte mina ögon när jag klev upp ur sängen och tittade ut över hagarna som var... täckta med ett snölager. Suck! Hästarna sniffade misstänksamt ut genom dörren när jag kom för att morgonfordra så de fick en lång morgonstund inomhus med lite extra hö. Det kändes väldigt konstigt att, ännu en gång, gräva fram de hopplösa vintertäckena. (IVORY fick sitt vintertäcke över flugtäcket! Kanske säger lite om vädret just nu...)

Nåväl, vid lunch hade i princip all snö smält och vi åkte till Stall Compass i Saltsjöbaden för att heja på CAROLINA (Johans dotter) som tävlade i ett nytt tävlingsupplägg mot ung cancer; "Fuck cancer". Ett hedervärt initiativ av klubben som också kunde locka med 10.000 kr i första pris i 130 klassen!

Carolina berättade redan för några veckor sedan att "hon tänkte åka dit och vinna;)", vilket också blev precis vad hon lyckades med!

En fantastisk runda med full satsning i omhoppningen (med mig som galen huligan vid staketet), ledning genoim hela klassen mot massor av snabba ekipage för att slutligen ta emot vinnarchecken. WOW! Snacka om "sköna maj" till slut i alla fall!!!

GRATTIS TILL CARROZ!!!

 

 

 

KUCKELIMUCKMEDICIN

 

Alltså det här tävlingsåret måste nog rycka upp sig en del för att det ska kännas lite mer hoppfullt...

Åkte med IVORY och EBONY till Solvalla för vetcheck. IVORY kändes ju inte alls bra, med massor av rivningar, efter årets första tävlingar och EBONY var halt länge efter att ha slitlt av sig en baksko under ett hagrace...

Som om inte detta vore nog så lyckades jag själv med att spendera ytterligare ett skollov (då man har massor med ridning, träning och tävling som man vill göra) i sjuksoffan. Detta gör att jag nu varit sjuk såväl jullov, sportlov som påsklov...  Ingen ridning under hela påsklovet, med andra ord, hästar som tappar träningstimmar och ännu längre "startsträcka" tills vi kan göra oss rättvisa på tävlingsbanorna. Dessutom tvingas jag ställa in mina träningar och göra mina elever besvikna. Hopplöst!

Vårdcentralen, där jag nu är stammis, fick ännu ett besök av mig men denna gång tjänade de ingenting på mig då jag till och med lyckats vara sjuk så ofta att jag numera har frikort. Denna gång stapplade jag dock ut därifrån med en hästkur antibiotika så nu kanske det äntligen kan bli ordning på denna skitbacill som vägrar lämna kroppen?

På hästkliniken gick det inte heller så mycket bättre. IVORY´s dåliga prestationer berodde självklart på reaktioner i både bakknän och en framkota. Kuckelimuckmedicin även där med fyra veckors karens. "Farväl" till roliga sommarmeetings för hennes del...

EBONY travade tack och lov felfritt genom vet-checken så planen blir, förutom att själv komma i toppform, att få ut unghästarna på banorna under kommande sommarsäsong.

Önskar inget hellre just nu än att kunna göra våra fina unghästar rättvisa. Just nu känns det mest som om vi får "börja om" gång efter annan. Snyft!

 

GÄVLE HORSE FESTIVAL 2014

 

 På skärtorsdagen tävlade jag i Gävle på det klassiska "Gävle horse festival-arrangemanget". Alltid lika proffsigt anordnat, enkelt att lasta av häst och tillbehör vid uppstallningen i strålkastarljus trots att man kommer fram sent på kvällen. (I Norrtälje jobbade vi hela dagen så det blev kvällskörning till tävlingarna). Framridning/framhoppning är enorm i jämförelse med många andra framridningar där man knappt hinner med att få hästen varm innan det är dags för start...

Banorna är väldesignade och genomtänkta med spännande uppgifter för ryttarna att lösa. Banbyggaren Leif Hall vet vad han håller på med så det är en fröjd att få rida på riktigt genomarbetade banor med fint och varierande hindermaterial.

Märker att jag har längtat efter att få rida på arrangemang med liknande status. Är trött på alla hafsiga tävlingar där man förväntas "ta allt med en klackspark". Känns som ett litet hån då alla som håller på i sporten vet hur många timmars arbete det är för att få ut hästarna på tävling. Även "dåliga" tävlingar tar betalt och idag känns det som om det inte är någon direkt ekonomisk skillnad att rida på bra/inte bra tävlingar. Inte är det lätt att komma med på de bra arrangemangen heller; två minuter efter att det är möjligt att anmäla är sådana tävlingar i regel fulla...

Därför kändes det mycket bra att vara i Gävle och tävla trots att jag upplevde en runda med bommar som aldrig slutade trilla ur skållorna.

Med hela fyra rivningar i bagaget i 120-klassen för rutinerade och normalt välhoppande IVORY gick "luften ur" och fortsatta tävlingsplaner grusades tyvärr. IVORY kändes matt och utan den där vanliga energin i sprången (så man nästan flyger ur stigbyglarna) så tävlingen fick ett abrupt slut för oss. Ingen idé att tävla vidare efter en sådan runda med en häst som sällan har nedslag. Det var bara att packa ihop för denna gång och köra alla milen hem igen för vila och ev vetcheck. Tråkigt, förstås men antar att detta är en del av sporten?

Tack till HANNA NILSSON för bra grooming och fina bilder!:)

 

 

TÄVLING HOS SOLLENTUNA RK

 

 

 

Tack till HANNA NILSSON som groomade denna helg!

SPIDERMAN CRUZ och IVORY hoppade hem varsin rosett i sina respektive klasser!

 

 

Andra helgen i April handlade om säsongsstart "på riktigt". Äntligen var det dags att duscha hästar, packa tävlingsutrustning och klä på sig kavajen igen. Som jag har längtat efter att få komma iväg och rida in på arenorna igen! Efter en lång vinterperiod av återhämtning och uppbyggnad/förberedelse valde jag att premiärlufta hästarna hos Sollentuna RK

Tyvärr var vår fina 5-åring halt pga en tappsko så med på premiären var vår nyblivne 6-åring SPIDERMAN CRUZ och den mer rutinerade IVORY, som ju dessvärre har hindrats i sin karriär pga allehanda skador och operationer mm. Med IVORYS utgångsläge passade det utmärkt att ta med även henne till denna årets första start då hon även är aktuell för att starta traditionella Gävle Horse Show under Långfredagen.

Först ut var SPIDERMAN som skötte sig relativt fint under framridning och framhoppning. Den fuxen har ju som sagt en hel rävflock bakom öronen och det har hittills handlat mer om att överhuvudtaget kunna vara i en händelserik tävlingsmiljö med allt vad den atmosfären erbjuder.

Några små explosioner blev det under framridningen; dock helt hanterbara. När den hästen väl acklimatiserar sig i stimmiga omgivningar så kommer vi att få se på hoppning, sanna mina ord!

Lite knivigt var det också att tråckla in den ståtlige fuxen på arenan som pryddes av ett hav av, ur människosynpunkt sett, vackra gula påskliljor;) (Det var i och för sig en utmärkt förberedelse för Scandinavium som ju är känt för sin blomsterprakt;).)

Väl inne på banan kändes SPIDERMAN som en riktig stjärna och jag kunde för första gången uppleva ridbarhet, fokus och fin hoppning på en och samma gång. En felfri runda av vår "late bloomer" SPIDERMAN CRUZ och rosett/vinst för unghästarna i 1,05.

IVORY startade avd B, 110. Hon kändes mycket fin under framridning/framhoppning och även hon var mycket ridbar inne på arenan. Jag har svårt att hålla en jämn rytm och "lagom" längd på galoppsprången på den storhoppande Cardento-damen men med denna runda är jag väldigt nöjd med min ridning och hennes ridbarhet. Något förvånande blev dock resultatet 8 fel; en rivning på B-hindret i kombinationen där jag inte riktigt fick henne att vänta på mig/backa av samt en oförklarlig rivning på en oxer med enormt lång anridning. Kanske blev det lite väl mycket turbo som drog igång under denna långa galoppsträcka?

Nåja, ett oförsvarbart resultat i en 110 klass men ett högst försvarbart "resultat" då det gäller prestation. Hoppsporten är nog inte alltid helt rättvis då det gäller resultat kontra prestation, vilket är något jag tar med mig från en av mina föreläsare under tränarutbildningen på Strömsholm. En "fin" runda i praktiken kan ju se "dålig" ut på resultatlistan och vice versa.

Nu är tävlingskläderna avdammade, hästarna har premiärskuttat på tävlingshinder och jag är laddad för nya starter på Gävle Horse Festival under påsk samt även ett tävlingsbesök med unghästarna på Påskdagen hos Väsby RK.

 

 

 

 

 

 

 

PIIA-TRÄNING

 

I onsdags var det äntligen dags för Piia-träning igen efter ett långt uppehåll då Piia varit på semester. Jag lastade lilla bussen med SPIDERMAN och Beckmans, AMICA och körde till Fornboda för ett rejält pass. SPIDERMAN var som ett lamm (nåja) och något förvånad kunde jag sitta upp och börja rida direkt utan några större spänningar från fuxen himself. De spänningar som brukar riktas utåt handlade nu mer om typiska "unghästspänningar"; en häst som inte riktigt svarar så tydligt på hjälperna som man vill men förbättras ju längre man "nöter på". Piia hade byggt en bana med massor av svängar till/från olika hindertyper. Mycket nyttigt att testa styrförmågan! Först hoppade vi igenom banan på låg höjd som framhoppning. SPIDERMAN var inte jätteimpad av de små hindren så jag hade mycket häst att hålla ihop, få tillbaka och samtidigt skapa både energi och språng.

Innan andra rundan hände en mycket otrevlig sak en av de andra ryttarna i gruppen. Hennes häst stannade på en vattenmatta och reste sig mycket hotfullt, gång på gång. När Piia sa att "det var tur att hästen hade så bra balans" så hände det som är en riktig mardröm; hästen reste sig så enormt högt att den tappade balansen och föll bakåt, pladask höver sin ryttare. Knaket som gick genom ridhuset var så fruktansvärt att uppleva... Med facit i hand gick det väl för ekipaget men jag kan på intet sätt begripa hur man som förälder till flickan tillät henne att dels vara kvar i manegen där det var oerhört trångt och fullt av hinder, hästar och folk. Mitt i röran bakom ett hinder satt flickan på en sockerbit... Alltså, hur tänker man då? Håller med Daniel Zetterman i ponnyakuten om att hästar inte är några leksaker och att det krävs erfarna människor till utbildning/korrigering osv. Varför begriper så få det? Det kändes inte jätteroligt att uppleva flickans olycka, hålla lugnet med en känslig unghäst OCH försöka förklara det olämpliga i att som chockad och ev skadad sitta snett bakom ett hinder i en trång manege... Funderade över om oerfarna ryttare kanske tror att det ligger något tufft i att härda ut och dessutom sitta upp igen på hästen efter en sådan incident? 

Hoppas allt är väl med ekipaget, dock?

Varv två handlade om 110-120 hoppning. SPIDERMAN var fortfarande oengagerad tills han rev en oxer rejält; då började han leverera lyror!

Tror att den killen är redo för lite större hinder nu?

Lite styrproblem uppstod på en böjd linje där jag hade svårt att få tillbaka honom för ny anridning men när detta fungerar är hoppningen väldigt felfri.

Nu är det dags för lite större krav i grundridningen.

 

TRÄNA, TRÄNA OCH ÅTER TRÄNA

 

Ofta skämtar man om Stenmarks klassiska citat: "Visst är det konstigt. Ju mer jag tränar desto mer tur har jag". H an visste vad han pratade om den där Stenmark för det finns absolut inga genvägar i sport. Att nöta detaljer, förbättra små delar i sin ridning och att hela tiden vidareutveckla hästarna är nyckeln till allt. Detta blir så tydligt när man sysslar med hoppning då man kan uppleva "korn" av förbättringar från vecka till vecka.

Igår åkte jag och min "teamryttare" GUNILLA till Denans fina anläggning för att träna för min vän Lisa Liljeberg. Lisa har ett sunt tänk då det gäller ridning, genomtänkta övningar och en förmåga att lyfta sina elever genom sin positiva attityd. Trots min erfarenhet inom sporten så kan jag tycka att detta är otroligt rogivande. Miljön och atmosfären är avspänd och tillåtande och jag kan i lugn och ro arbeta igenom de delar jag behöver hos alla mina hästar. Utbildningsskalan anger att ridning handlar mycket om fysisk och psykisk lösgjordhet och det är verkligen sant! Rätt miljö skapa en mycket bättre ridning hos mig, vilket så klart leder till mer harmoniska och fokuserade hästar.

Med IVORY fokuserade jag mycket på rakriktning och att hon redan från början skulle acceptera mina ytterhjälper. Jag är noga med att hästarna respekterar mina hjälper ordentligt på hemmaplan och förstärker gärna dessa så att jag vet att hästarna också kommer att "acceptera" detta när det kommer till en tävlingsplats, då de lätt får fokus på allt som händer runt omkring.

Vi varvade hoppning av linjer med 2 "smalhinder" där det var viktigt med precision, travhoppning av en serie och till slut en liten caprillibana med travinslag. Det svåraste var att få till ett fint travarbete över bommarna då IVORY mer än gärna valde det enkla sättet för en hopphäst; att hoppa över travbommarna istället för att i lugn och ro trava igenom med takt och balans samt lösgjordhet. Detta krävde en del ryttarinsats att lösa men det blev hyfsat bra till slut. I hoppningen kändes IVORY glad, lugn och fokuserad med fina språng och överlag bra ridbarhet och respons på mina hjälper.

För SPIDERMANS del så var övningen med smalhinder alldeles utmärkt. Här fick jag ett direkt kvitto på hur rakriktningen fungerade och om han verkligen "var emellan mina hjälper". Det var också perfekt att kunna jobba med mycket övergångar för lösgjordhet och fokus på mig. Jag upplevde, för andra gången på kort tid, vilken enorm kapacitet som har funnits "gömd" i Spiderman. Denna börjar alltmer komma fram i takt med mer träning, koncentration och att Spiderman börjar kännas alltmer mentalt mogen för uppgiften. Kropp och knopp börjar äntligen synka, med andra ord. Mersmak, glädje och framtidstro tar jag med från detta pass.

TACK till Lisa för en givande träning och TACK till min fantastiska vän GUNILLA ÖSTMAN som ställer upp med så mycket kunskap, tålamod och slit. Gunilla var först av alla in i ridhuset för att bygga fram, släpa och bära hindermaterial. Sedan serverade hon hästar i parti och minut, filmade träningen, byggde undan hindren, lastade hästar, plockade ihop utrustning OCH var behjälplig till vår veterinär Evamari som besökte stallet under dagen samt stod för att stallet och boxar glänste.. Gunilla har även hjälpt till med all planering som hästlivet kräver. Nu motioneras hästarna enligt en genomtänkt plan.

. 

Känner mig otroligt tacksam över att ha fått GUNILLA i min närhet och hennes ridning och hjälp med hästarna är ovärderlig. Det har tagit mig många år att verkligen inse att en god ryttare även behöver en god vän och ett bollplank i en tuffa vardagen med hästarna. Dessutom stämmer det att "delad glädje är dubbel glädje". Tänk vad kul att få höra att även GUNILLA var så upprymd att hon nästan inte kunnat sova efter att vår SPIDERMAN börjat visa rejäl hoppförmåga under kvällen:)

 

https://www.facebook.com/photo.php?v=253651754795435&l=1593796403627516895

 

LYCKAD PAY N JUMP

 

Inte varje tisdag man kommer hem med rosetter 

 

 

 

Nu börjar jag närma mig årets första tävlingsstarter. Längtar riktigt mycket till att komma ut på alla tävlingar igen och få pröva om all träning givit det resultat jag önskar mig. Tycker att det är utmärkt att "stämma av" träningen med pay n jumps där allt sker i lugn och ro och man har tid på sig att lösa ev problem. Det är mycket bra för ffa de unga hästarna att få komma ut och göra sina första rundor på ett okomplicerat sätt. Därför blev jag överlycklig när systrarna Buchborn på Bergsvik, Vätö, anordnade en tisdagspaynjump då jag passade på att lasta in IVORY och SPIDERMAN för lite banhoppning.

I måndags vetcheckade jag även SPIDERMAN på Solvalla för att få veta om han hade något fysiskt problem eller om det handlar om att lösa något ridmässsigt. SPIDERMAN var ua på vetchecken så nu vet jag att det "bara" är att traggla vidare... Övning och åter övning.

SPIDERMAN var otroligt lugn redan vid urlastningen och kanske börjar jag nu kunna se effekten av lite mer regelbunden träning mm på olika ställen? Han fortsatte denna lugna och trevliga inställning och visade därmed upp en riktigt fin hoppning med "scoop" vilket gjorde mig oerhört nöjd. Var nog första gången jag kunde sitta upp på en från början avspänd Spiderman?  Hoppas vi kan fortsätta på detta positiva sätt. Allt blir så mycket enklare då.

IVORY var själaglad över att få se hinder och hopppade så att min hjälm trillade ned i ansiktet vid några tillfällen. Mycket lovord över de fina hästarna och fortsätter vi så här kan vi se fram emot en spännande säsong. Nu är det upp till mig att åtgärda min egen, lite sneda kropp och plocka fram så bra ridning som bara är möjligt. Se upp för Team Norrby för vi är på hugget...

Under denna vecka har jag även satt i gång "på riktigt" med vår 4-åring CITY CHIC NY. På måndagen tömkördes hon på ridbanan och den lilla söta flickan kom ihåg allt hon tidigare lärt sig och betedde sig som en stjärna och på tisdagen klipptes hon för allra första gången. CITY CHIC NY stod alldeles stilla och visade upp ett mycket bra psyke när jag klippte henne. En genomgo häst som verkligen smälter mitt hjärta! Jag har även hunnit med att sitta upp igen för första gången efter vintervilan och allt gick helt perfekt! Ska bli så roligt att få forma denna fina häst till en tävlingsindivid.

 

 

PIIA-TRÄNING OCH RISIG INSTÄLLNING

 

Igår var jag på Fornboda Equestrian och tränade för Piia. Vi jobbade med grundläggande övningar där vi började med att trava över tre plank som stod längs ena långsidan. Jag red SPIDERMAN och hade möjlighet att "låna in" CAROLINA (Johans dotter) som ryttare till EBONY NY. Ett toppenläge att kunna få två hästar tränade för ett proffs! Det viktigaste med denna träning var att dessa unga hästar fick komma ut och se lite andra miljöer och hinder än de som finns hemma. Det är nyttigt för unghästar att uppleva andra ridhus, träna på att möta andra hästar och framförallt att vara med och genomföra olika övningar på hinder.

SPIDERMAN var väldigt spänd från början och hade fokus på det mesta som inte hade med mig att göra. Det kändes då skönt att PIIA kunde anpassa övningarna till att passa unga, lite spända, unghästar genom att låta oss repetera, repetera och repetera. Det tog en del varv för mig att få Spider att slappna av över planken och endast trava över. Det tror jag även stämde in på EBONY NY som dock visade en ambitiös inställning till träningspasset. Efter travarbetet galopperade vi genom övningen och det var 12, 5 m mellan planken som vi skulle få in 3 jämna språng emellan. Målet var att kunna vara färdig i handen till det tredje galoppsprånget. Jag fick genomgående fina, jämna språng mellan planken men hade önskat att få tillbaka SPIDERMAN ytterligare vid några tillfällen. PIIA påpekade att jag blivit "bättre med att ha ett jämnt stöd till handen" sedan sist och jag försöker tänka på att inte länga ut hästen bara för att jag vill ha mer energi i galoppen. Kul att hon såg att jag jobbat med detta under vintern! Piia är suverän när det gäller att upptäcka sådana små förändringar, måste jag säga! Sedan fortsatte vi övningen genom att hoppa två kryss, halvt igenom och därefter långsidan med planken, en kombination och en oxer.

Bra övning men jag är inte nöjd med att jag inte tycker mig få till riktigt det jag letar efter. Kanske har jag för högt ställda förväntningar på min ridning och mina hästar men jag hade väldigt svårt att acceptera att SPIDERMAN valde att protestera mot mina hjälper på en av distanserna. Tycker att jag har jobbat så mycket med att få hästen ärligen framför skänkeln men jag når ändå inte dit jag vill. Man ska inte skylla på sina hästar; det gör jag heller inte, men min erfarenhet säger mig att det inte är riktigt rätt att hästen väljer att reagera som den gör då min enda avsikt att ta igenom en förhållning. Jag tycker att det är svårt att inverka på SPIDERMAN som det är nu och även Piia höll med om detta.

I stället för att grubbla ihjäl mig, vilket jag gjorde hela natten efteråt (jag sov ingenting alls) samt var på ett urdåligt humör hela efterföljande dag har jag nu bestämt mig för att göra en riktig vet-check av SPIDERMAN. Kanske är det någon liten detalj i hans fysik som behöver åtgärdas och då vill jag veta det så att jag kan lösa problemet konstruktivt. Det finns ingen anledning att tappa humöret (vilket jag alltså gjorde under denna träning som jag sett fram emot så mycket), bli sur och irriterad på ALLA vänliga människor runtom en som ställer upp med sin tid, ekonomi och kunskap. Förlåt, alla medmänniskor som blev utsatta för mitt dåliga humör - jag hade ingen rätt att bete mig dåligt mot er. Hästarna är dock en enormt viktig del i mitt liv; jag offrar allt jag äger och har för att kunna nå mina mål och det är inte enkelt att inte få saker att fungera riktigt som man önskar.

Detta år kommer jag därför att MER följa mina egna tankar och idéer i mitt upplägg. Vet att det har fungerat väl tidigare. Vet att det kommer att fungera nu om jag får göra "på mitt sätt". Att ha en egen plan, följa den och inte vackla är en stor del av en ryttarsatsning. 

Det positiva från träningen var att se EBONY NY under annan ryttare. Flera trevliga språng och bra inställning samt väl matchad av Carolina. 

 

https://youtu.be/xD4G3J2ZzgQ SPIDERMAN CRUZ, Piia-träning 18/2-14 

 

 

https://youtu.be/xD4G3J2ZzgQ EBONY NY, Piia-träning 18/2-14

 

 

 

 

LÄNGTAN TILL HÄSTRYGGEN 

 

 

 

 

 Charmiga Ebony NY kikar in genom ytterdörren efter vårat trimpass idag:)

 

Under nästan 2 veckor har jag som sagt varit riktigt sjuk:( och haft stora problem med min gamla astma som helt plöstligt löpte amok. Det är sällan man som härdad ryttare väljer att inte rida men jag kände att det var bättre att tillfriskna ordentligt först för att inte riskera hela säsongen. Hua! Det har varit ett fasligt pusslande med att få hästarna att röra på sig under dessa veckor; som tur är har jag ju Gunilla som ställt upp något fanstastiskt med motion och skötsel av stallet tillsammans med Johan. Vissa dagar har jag också kunnat longera hästarna på pessoan så de har i alla fall inte stått helt stilla, tack och lov. Lovar att jag längtar efter den dagen det står en sproilans skrittmaskin på gården. Då ska jag ställa till med fest! 

 

 Idag kände jag mig äntligen så pigg att jag kunde hoppa upp i sadeln igen och tänk att det är en så fantastisk känsla att få sitta på en hästrygg trots att det är just det jag gjort i precis hela mitt liv. Jag började dagen med att ta ut en pigg men sansad IVORY på rakbanan i snön i skritt och lite trav. Jag tror att hon njöt precis lika mycket som jag! Några små skutt blev det allt men det är kul när hästarna visar glädje i sin tillvaro. Sedan sadlade jag på SPIDERMAN för lite trim på ridbanan. Gunilla har tillfört mycket i hans träning och han kändes liksidig, mjuk och koncentrerad. Tänk vad bra det kan vara att få hjälp av en ryttare som kan komplettera ens egen ridning. Dock måste vi jobba vidare på att stärka galoppen som gärna blir lite fyrtaktig och "trögsvängd" vilket kom fram efter behandling av vår equiterapeut; duktiga Daniel Kleen (läs om honom i Hippson). 

 

Efter två ridna hästar gick jag in och lagade grönsakssoppa och lunchade med vår granne Vickie. (Jag ska försöka ta hand om min kropp så noga jag kan nu och sköta kosten och återhämtningen lika bra som man gör med hästarna. Det är ju så lätt att "bara" rida en häst till, och "bara" göra alla andra saker som dyker upp när man håller på i stallet att tiden bara flyger iväg och så har man missat ännu en lunch...) Nej, i år har vi en plan för träning och tävling, med små och stora mål så då gäller det att sköta helheten ordentligt. Utan hälsan blir det inte ett enda resultat.

Efter den trevliga lunchen gick jag ut för att rida häst nummer 3, min favorit Ebony NY. Jag gillar verkligen den hästen! Vet inte om det beror på att våra andra hästar är relativt svårridna och har sina problem som jag hela tiden måste använda hela min ridskicklighet till för att lösa. Visst är Ebony NY inte heller den "lättaste" hästen att rida, hon bockade ordenligt några gånger efter två veckors mindre träning men jag gillar att det går att "tala henne till rätta" och snabbt komma till arbete. Hon är, trots att hon just blivit 5, mycket ambitiös, vänlig och lättlärd med en fin balans och trevlig mun. Dessutom är hon känslig på "rätt" sätt och lär sig snabbt att vara lyhörd för hjälperna. Dagens pass var jag mycket nöjd med!

Sedan tog jag paus igen och passade på att titta på puckelpisten från OS i Sotji. Såg kul ut men lite jobbigt för knäna, dock. Efter lite vila fick jag hjälp av Johan med att köra ut några bäddar i boxarna och strö rent så nu är det fräscht i stallet. Jag passade också på att städa lite i sadelkammaren, lämna in lite trasigt läder till skomakaren och hänga upp lite rosetter som legat och dammat tillräckligt länge. När jag hänger upp rosetter då vet jag att det börjar bli dags för mig att komma ut och tävla! Jag är jättesugen på att få starta tävlingsåret 2014! Första "riktiga" tävlingen är planerad till v 12 i Botkyrka och innan dess blir det två pay n jumps samt en träning för Piia och förhoppningsvis ett par träningar för Johan och John. Längtar!:)

 

 

 

NÄR MAN INTE HINNER MED ATT VARA SJUK...

 

Nej, jag hinner verkligen inte med att vara sjuk. Finns det något mer hopplöst än att inte orka göra mer nytta än att gå fram och tillbaka till tekokaren bara för att sedan ligga däckad i soffan när dagarna passerar? Januari är väl just en sådan månad antar jag? Trots att jag försökte intala kroppen att jag inte alls skulle bli sjuk (gick till jobbet igår och fick konstiga blickar av eleverna som frågade om jag var väldigt trött,...) Fördelarna med läraryrket i kombination med hoppryttarlivet är mestadels övervägande MEN det allra värsta måste vara att ständigt utsättas för alla bacilusker som flyger omkring i en skola med massa snuviga barn- och ungdomar. Inte en klockren miljö för en klen brud med dåliga luftrör som utgångsläge...

Hade tänkt åka på pay n jump på söndag i Södertälje men med halskli, snor och feber har planerna fått ställas in. Känns inte någon vidare mening med att åka iväg när man inte har kunnat trimma hästarna som man bör och orken dessutom tryter.

 

Ivory efter ridpasset i söndags. Jag galopperade 2 ggr på rakbanan i snön och kände mig som om jag sprungit marathon...

(Inte har jag hunnit klippa henne heller, trots försök att få till det sedan jullovet...)

 

 

Det är verkligen trist att vara sjuk och en helt omöjligt kombo med mycket på jobbet och massa hästar att motionera. Antar att det enda som gäller är att vila ordentligt så att man snabbt är tillbaka. Nu är ju inte hästarna på Norrby helt självklara att ställa på flera dagars vila så jag har en himla tur med Gunilla som hjälper mig så mycket med ridningen. Igår kväll kunde jag kika ut genom vardagsrumsfönstret på Gunilla och Spiderman som satt och red i full storm nere på ridbanan. (Ingen fegis där inte:). Spiderman såg väldigt lugn och stabil ut och jag är imponerad av Gunillas tålamod när det gäller att skritta fram ordentligt. Faktiskt riktigt häftigt att se någon "annan" ryttare vara så seriös med ens hästar. (Gunilla skrittade MKT längre än vad jag själv gör...) Fint, lugnt och rytmiskt såg det ut trots full storm. 

Tur att man har goda vänner och hoppas att jag kan hjälpa mina vänner tillbaka någongång. Tycker att det just nu blir mest jag som får hjälp med hästlivet...

 

 

2014 TÄVLAR JAG FÖR DJURSHOLMS RIDKLUBB!

 

 

Efter ett (och tidigare en herrans massa) år hos Vallentuna RK där jag bidrog med felfria och snabba rundor i allsv div 1, samt lånade ut en av stallets hästar till Vrk:s junior vilket resulterade i en fin runda för denna unga ryttare, har jag nu löst licens för anrika Djursholms Ridklubb. Jag har väldigt individuella mål min tävlingsridning 2014 och jag kommer att fokusera fullt ut på att låta varje, enskild häst i stallet få den matchning som krävs för just den individen. I min plan ingår inget deltagande i någon lagserie och inte många av mina "gamla" tävlingskamrater finns kvar hos Vallentuna RK. Det "gamla " VRK med årliga hopptävlingar på hög nivå finns inte längre kvar, jag känner knappt igen en människa i klubben längre och jag har i princip varit den enda hoppryttaren från Vrk på en mängd tävlingar under 2013. 

2014 representerar jag Djursholms Ridklubb, vilka jag även ridit för under ett av mina young-riderår. 

Efter ett trevligt mottagande och välkomnande till klubben ser jag fram emot att få leverera fina rundor och bra resultat i klubbens namn.

 

DAGS FÖR NYTT TÄVLINGSÅR MED NYA MÅL!

 

Efter en sorglig inledning på 2014 så fortsätter vardagen med allt planerande för att få allt att fungera på bästa sätt. Hästar ska motioneras, stallrutiner ska klaras av osv. Det är otroligt mycket pusslande som krävs för att få en hästverksamhet att fungera och det är många gånger, ofta i kombination med just tunga och tråkiga händelser, som man funderar lite extra över vad allt slit skall leda till. Därför är det viktigt att strukturera upp vad och när man vill att hästarna skall vara färdiga för nya tävlingsklasser, klargöra mål för varje individ och planera in en hygglig tävlingstermin. 2014 står jag med helt nya förutsättningar. Jag har i dagens läge fyra egna tävlingshästar som skall förberedas och matchas mot följande mål:

 

CITY CHIC NY, f 2010

e Chicago City (ex Chicago Z) - Zorina - Robin Z

Uppf: K Aggring och familjen Fridh

 

City Chic NY är född hos oss på Norrby och jag har tidigare utbildad och tävlat hennes äldre syster, CAIZA K e Cortus. Jag kvalificerade och deltog i b la Scandinavian Open, Falsterbo med fina Caiza som är en av mina favorithästar genom åren. Hög ridbarhet, balanserad galopp och mycket fin hoppning präglade Caiza K så jag har stora förväntningar på hennes lillasyster City Chic NY som nu går mot sin livs första säsong som tävlingshäst. City Chic är inriden, introducerad för hinder och redo att fortsätta sin utbildning i februari månad, efter vintervilan.

Mål 2014: City Chic NY är väldigt färdig i sin kropp, har hittills haft lekande lätt för sig och kommer under 2014 att matchas mot fyraårschampionatet i hoppning med 1, 00 m hoppning som mål. Under våren och sommaren kommer City Chic NY att vara redo för sina första starter som hopphäst.

 

City Chic NY, vid inridningen sommaren 2013

 

EBONY NY

 

sto f 2009, e Jaguar Mail - Ilona - Wellington

Uppf: J Fellbom, Norrby Hästcenter

 

Ebony NY har under 2013 gjort sina första starter som tävlingshäst med enbart felfria rundor som facit. Hon är elegant och högrest och är en häst som i perioder växer massor. Ebony NY har, som vår veterinär Evamari så snyggt uttryckte det: "varit alla rätt från första början" och därför är vi måna om att inte hasta iväg om det inte är lämpligt. Rätt inställning, snygg i typen, bra känsla på hinder och en härlig mun präglar denna fina unghäst.

 

Mål 2014: Ebony NY kommer att matchas mot 1,20 klass och siktet är inställt på unghästchampionaten. Vi kommer inte att påskynda hennes debut i 1,20 utan anpassa oss efter hennes fysiska utveckling. Hon är en stor häst och för hållbarhetens skull skyndar vi långsamt. Hänger kroppen med ses vi i Falsterbo, annars lugnar vi ned allt och möts på Breeders.

 

Ebony NY, tävling nov 2013

 

SPIDERMAN CRUZ

 

val f 2008 e Santa Cruz Vdl - Labamba II - Alabaster

Uppf: K Aggring/Norrby Hästcenter

 

Spiderman har under 2013 startat 1,10 hoppning, nationellt med vinter avd B. Det har inte varit läge att som femåring debutera honom i 1,20 klass då han varit lite för mycket unghäst, mentalt. Sakta har Spiderman börjat mogna in i rollen som tävlingshäst, vi har skyndat långsamt och skapat en bättre grund att stå på inför 2014. Hoppar med lätthet, har en mycket god exteriör och mycket rytm i galoppen.

 

Mål 2014: 1,30 hoppning med 1,20 som delmål under våren. Fungerar Spiderman enligt planerna är siktet inställt på Falsterbo, Scandinavian Open.

 

IVORY

 

sto f 2002 e Cardento-Ilona-Wellington

Uppf: Johan Fellbom

 

Ivory är stall Norrby Hästcenters okrönta hoppdrottning. Hon är ett fantastiskt hoppsto med en utmärkt teknik och en hittills inte helt tillvaratagen hoppkapacitet. Skador, operationer och rehab har tyvärr hittills hindrat IVORY från sitt genombrott. 

2014 ska bli IVORY´s år med siktet inställt på debut i Svår 1,50 hoppning.

Tidigare rundor i 1,40 klass har skvallrat om att det finns mycket mer att hämta i Norrbys vita hoppstjärna. Följ henne med spänning på banorna 2014.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2014-01-10

 

TILL MINNE AV ZORINA

 

Idag, fredagen den 10 januari 2014, somnade vårt vackra avelssto ZORINA sorgligt nog in i sin hage.:(

 Zorina var ett sto fö 1989, e Robin Z,  uppfödare är fantastiska GUNILLA, PER OCH KARIN FRIDH, som jag hade förmånen att lära känna i samband med att jag utbildade CAIZA K, en av Zorinas mycket fina och framgångrika avkommor. Jag kvalificerade CAIZA K till diverse unghästchampionat, tävlade henne t om 1,35 hoppning och startade henne både som 5- och 6-åring i Scandinavian Open, Falsterbo. ZORINA har under de senaste åren varit en självklar del av Norrby Hästcenter och GUNILLA FRIDH hjälpte mig med valet av hingst till AB-premierade Zorina vilket ledde till att vi idag kan se Zorina leva vidare genom sin senaste avkomma; City Chic NY f 2010.

Zorina lämnar många fanstastiska minnen efter sig och jag är så tacksam för allt jag fått uppleva tack vare Zorina. Jag ser också mycket fram emot att få föra Zorinas värdefulla blodslinjer vidare genom CITY CHIC NY.

Vila fridfullt, kära Zorina. Du fattas Norrby och oss alla.

 

 

 

 

 

ÅRETS FÖRSTA TRIM!

 

2014-01-04

 

Idag var det dags att så smått börja vässa formen inför kommande säsong. De små hästarna börjar ju som sagt växa till sig och det närmar sig tävlingsstart. Målet är att hästarna ska komma ut på tävlingsbanan igen med bättre grundkondition, mer styrka och med finslipat trimarbete. Jag är noga med att alltid känna av hästarna så att jag inte trimmar för mycket och ensidigt. Det är ju fortfarande unga individer som behöver massor med omväxling för både hållbarhet, nya intryck och för att behålla glädjen till träningen. Under mitt jullov har jag passat på att rida ut massor, vi har ju en lång, inhägnad rakbana med bra underlag där det går att konditionsträna ordentligt (grannen är fälttävlansryttare och ser till att denna bana harvas osv), vi har klättrat, skrittat skogsstigar och travat milslång roadwork ute längs havet. (Egentligen är jag välsignad med fantastiska ridmöjligheter. Hur många rider egentligen vid havet?) Jag ger hästarna en varierad träning och därför tror jag att de idag tyckte det var extra roligt att komma innanför väggarna på ridhuset, få lösgöras och gymnastiseras ordentligt över bommar. Nu har jag också utmärkt ridhjälp och är så tacksam över Gunilla Östman som hjälper mig att forma hästarna till kommande stjärnor på tävlingsbanorna. Att hitta bra ryttare som dels kan bidra med ett bra komplement till den egna ridningen och dels ge hästarna den nödvändiga träning de behöver är inte helt enkelt. Därför är Gunillas hjälp helt överlägsen och jag har redan upplevt fördelarna hos hästarna när en annan ryttare trimmat. (Själv har jag en tendens att få hästarna svaga i vänstersidan och urstarka i höger...)

Så här nöjda och fromma såg två EBONY NY, nybliven 5-åring, och SPIDERMAN CRUZ, nybliven 6-åring, ut efter 2014´s allra första ritt på fibersand, med spegel och världens största ljuskrona i ridhustaket:). (Bild kommer, jag lovar!)

 

 

 

  GOTT NYTT HÄSTÅR 2014!!!

 

Stall Norrby Hästcenter vill önska alla ett riktigt gott nytt hästår med en massa bra och lyckad hästsport.Själva står vi inför ett spännande år med en hel flock unghästar som helt plötsligt har vuxit till sig och blivit redo att ta klivet (eller kanske språnget?) in på tävlingsbanorna. Detta är året då det helt plötsligt börjar bli en del allvar för några av våra små hopphästar. Det är dags att mäta krafter och utbildningsståndpunkt med andra tävlingshästar i samma ålder och visst vill vi gärna visa upp våra fina uppfödningar för en större publik. Framförallt vill vi ge våra unga hopphästar en bra start på en förhoppningsvis lyckad karriär som hopphäst. Stämmer allt in när det gäller hästarnas fysiska och metala mognad är det självklart att vi vill visa upp oss i de årgångschampionat som erbjuds. Blir det inte aktuellt med Falsterbo eller Breeders så hoppas vi på en fortsättning av genomtänkta Champion of the Youngsters som kanske egentligen är att föredra när det gäller målsättning och avstämning för unga sporthästar i hoppning. Allt känns liksom lite mer genomtänkt där i jämförelse med t ex en satsning mot Falsterbo. Visst, har Du en komplett och färdig unghäst som enkelt kvalar tilll Falsterbo finns det inga hinder att delta men det känns ofta som att kvalen blir lite "med andan i halsen". Du måste helt enkelt ha en hårt spikad tävlingsplan där allt bör gå på räls för att Du helst skall vara färdigkvalad i maj/juni så att Du efter kvalen hinner både pausa, vetchecka, finslipa och toppa formen innan Falsterbo... Betänk att hästarna i dagsläget just lämnat ganska enkla klasser på tävlingsbanorna och ska hinna med att befästa formen i klasser som är ett snäpp större med fler tekniska frågor. Champion of the Youngsters går senare under säsongen och rids i ett snäpp "lägre" klasser än t ex Falsterbo. 

Nedskrivet ser valet självklart ut; jag vill i alla fall skapa hållbara hästar med en härlig inställning till hoppning där varje individ får blomma i sin egen takt. Å andra sidan är det ju fantastiskt roligt att tävla i Falsterbo och det ger en kick som motivrerar en under de långa och många träningstimmarna under året... 

Hur det än blir så kommer vi garanterat att få många tillfällen till spännande hoppning under 2014. Vi ses på tävlingsbanorna!